Man blir förvånad över att det går att genom påverkan från partier och media ändra den svenska opinionen så snabbt. Men det har varit en massiv påverkanskampanj under ledning av moderaternas Hans Wallmark. Hittills har man kunnat lita på Magdalena Andersson men hon har nu svängt eftersom opinionen är för NATO just nu och det kan innebära att hon tappar i valet.

Däremot inger det visst hopp att utrikesminister Ann Linde i ett uttalande lyfte fram det faktum att det är en oerhörd skillnad geopolitiskt mellan Finland och Sverige varför det inte behöver vara en självklarhet att Sverige och Finland gör gemensam sak i denna fråga. Däremot bör vi agera i samförstånd vilket är en helt annan sak. Finland har en förskräcklig historia främst från andra världskriget men man har också en landgräns på över 100 mil mot Ryssland. Även om det inte finns någon likhet alls mellan Ukrainas situation, som buffert och gränsland mellan Ryssland och Krim, och Finlands så kan man känslomässigt förstå finnarnas oro även om det inte finns något hot mot Finland. Situationen i Ukraina är ju helt annorlunda.

Det verkar ändå troligt att Finland går med men Sverige har en helt annan situation utan landgräns mot Ryssland. Det är en styrka för stabiliteten och freden i Norra Europa om Sverige med sitt strategiska läge förblir alliansfritt och en välbehövlig buffert mellan NATO och Ryssland oavsett hur Finland gör.

I den svenska krigsretoriken har bl.a. nämnts att Gotland skulle vara lockande för Ryssland att gå in i. Men Kaliningrad, där det finns ryska kärnvapen, ligger bara 30 mil från Gotland och Karlskrona så Ryssland når hela Europa med avskräckande kärnvapen ändå.

Om Sverige går med i NATO är vi enligt stadgarna skyldiga att ingripa om ett annat NATO-land angrips och NATO begär det. Likaså har NATO rätt att placera trupper i Sverige och även kärnvapen. Förespråkarna för NATO säger dock att det är inget problem utan vi kan få undantag från det men det finns inte någon garanti för detta. Möjligen skulle vi kunna få en sådan klausul temporärt för att få med Sverige, men inte på sikt eftersom det går emot hela NATOS strategi.

När Jimmy Åkesson häromdagen sa att SD var på väg att vända i NATO- frågan så sa han också att en förutsättning var, att vi får undantag från ovanstående principer, men då svarade snabbt Hans Wallmark att det fanns ingen anledning. Vi skulle vara med fullt ut.

Risken är nu överhängande att Sverige i all hast, på grund av folkopinionen, blir ett kärnvapenland, vilket ingen kunde drömma om så sent som för ett halvår sedan.

Även om både ÖB och försvarsministern flera gånger deklarerat att det inte före-ligger något hot mot Sverige och Gotland så överröstas de av NATO- retoriken som driver opinionen. Norges statsminister och NATO-chefen Stoltenberg påpekar att vi inte har några garantier om Sverige skulle bli anfallet men jag är helt övertygad om att NATO omgående skulle rycka in i Sverige, av rent egenintresse, om vi mot all förmodan skulle attackeras, även om Sverige inte formellt är medlem.

Jag inser att Magdalena Andersson är ovillig att få NATO-opinionen emot sig i valrörelsen men det vore tragiskt om detta skulle göra att Sverige i all hast lämnade alliansfriheten och blev en kärnvapenmakt. En lösning skulle kunna vara att aktualisera den s.k. NATO-option som var högaktuell i höstas. Det skulle vara en markering mot Ryssland och för NATO utan att vi behövde fatta ett förhastat beslut som i praktiken är oåterkalleligt.

Frågan ska nu ut på samråd inom socialdemokratin och det är bara att hoppas att det finns tillräckligt många socialdemokrater som tänker långsiktigt och beslutar avvakta med NATO-beslut i nuläget.

Lars Fränne