Annons

Annons

Annons

Annons

Hälso- och sjukvårdsdirektören avgår

Insändare
Så gick olika kan det gå när Eva och Maria säger upp sig

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Bild: Arkivbild

Annons

När Eva och Maria sade upp sig, och varför.

Det var en gång två tvillingsystrar, Eva och Maria. Så lika varandra de var, fast ändå inte. Maria var så ambitiös, gjorde alla sina läxor och fick fina betyg. Eva gjorde också bra ifrån sig i skolan, men såg också andra värden i livet. När de blev stora ville Maria ha ansvarsfulla yrken, så hon gjorde en chefskarriär. Eva ville känna att hon hjälpte andra människor på ett konkret sätt, så hon sökte sig till vården, blev undersköterska och trivdes med sitt arbete. Eva höll människor vid liv, på en daglig basis. Hon såg till att de fick mat och de mediciner de behövde och att de var rena. Hon tog till och med dagligen hand om deras avföring. Maria var den som skulle ha överblicken på hela organisationen; Hon skulle helt enkelt se till att organisationen fungerade. Ett övergripande problem inom organisationen var att man hade för lite pengar till löner åt de som gjorde det dagliga arbetet på golvet.

Annons

Annons

Läs också: Regionen fortsätter att betala månadslön till Söderkvist ett år – trots egen uppsägning

Det är ju så med tvillingar att de ibland gör samma saker oberoende av varandra, så även Eva och Maria. Båda två kom på ungefär samtidigt att de skulle säga upp sin respektive anställning. Eva hade inte så mycket val för hon hade värk i armarna och började också få problem med fötterna av allt springande på betonggolv genom åren. Maria ville säga upp sig för hon ville prova på ett nytt jobb på annan ort – där hon också hade sin familj. När Eva knackade på hos sin chef för att prata om sin uppsägning utspann sig följande samtal:

Chefen: Kom in!

Eva: Hej!

Chefen: Hej, hej Eva! Vad kan du ha på hjärtat?

Eva: Jo det är så att jag ska be att få säga upp mig.

Chefen: Nej, vad tråkigt! Är det nåt särskilt som hänt?

Eva: Nej då, jo alltså, jag klarar inte riktigt av jobbet längre eftersom jag har ju ont. Jag är sliten helt enkelt och måste försöka hitta nåt annat, som är lättare.

Chefen: Jag förstår. Det är så tråkigt för du är en så bra och uppskattad medarbetare.

Eva: Tack! Jo, det…

Chefen: Det är ju tre månaders uppsägning också. Eller kommer du att bli sjukskriven tror du?

Eva: Jag har tid hos läkaren på måndag och kommer kanske bli sjukskriven då, vet ju inte säkert, men…

Annons

Chefen: Nä just det. Men du kan väl höra av dig när du vet?

Eva: Det kan ju bli lite problem, men i värsta fall får det väl bli A-kassan ett tag.

Annons

Chefen: Jag förstår, men du, slå en signal när du vet lite mer.

Samma dag satt Maria och funderade vem hon skulle prata med. Det var väl egentligen de högsta politikerna hon skulle vänt sig till, men hon gick in till sin vice; sin närmaste underlydande:

Vice: Hej Maria!

Maria: Hejsan! Du jag har tänkt på en sak.

Vice: Ja?

Maria: Jag tror det är dags för mig att gå vidare.

Vice: Tänker du sluta?

Maria: Ja, faktiskt, jag har kommit fram till det.

Vice: Oj! Har du redan fått något nytt?

Maria: Jo jag har fått ett par intressanta erbjudanden. Men jag har ju en del övertid också, som jag vill kompenseras för.

Vice: Hur mycket kan det röra sig om?

Maria: Det handlar om ganska precis ett år faktiskt.

Vice: Ett år? Okej. Får se, du har varit anställd här i två år. Det betyder att du arbetat i genomsnitt 60 timmar i veckan, varje vecka under dessa två år.

Maria: Ja precis!

Vice: Jag tänker, när du ha flugit hem på fredagarna, du har aldrig varit frestad att sluta efter lunch, eller ännu hellre slutat på torsdagen och flugit hem då?

Maria: Nä, faktiskt inte.

Vice: Utan du har jobbat till… först från klockan 8 – 17 och sedan 4 timmar till, till klockan 9 på kvällarna!

Annons

Maria: Ja, ibland hemifrån förstås.

Vice: Men det är ju beundransvärt!

Maria: Jag har ju ett ansvarsfullt arbete, då får man också ta ansvar.

Vice: Absolut. Men du, det där ordnar jag. Får se din lön är…?

Maria: 120 000 kr i månaden.

Annons

Vice: 120 000 kr i månaden, Just det ja. Ja men då förlänger vi väl bara din anställning med ett år?

Maria: Det blir väl enklast så antar jag.

Vice: Vill du ha det löpande varje månad eller en engångssumma?

Maria: Löpande blir bra.

Vice: Ok. Men du, då önskar vi dig lycka till med din nya anställning. Får jag vara nyfiken och fråga vad det blir?

Maria: Det blir en anställning vid Region Stockholm med ungefär samma typ av arbetsuppgifter som jag haft här.

Vice: Jag förstår, spännande! Och lönen?

Maria: Också den ungefär det samma.

Vice: Grattis!

Maria: Tack så mycket!

Läs också: Silverklo om Söderkvists extra årslön: ”Visste att de förhandlade men inget om innehållet”

Bengt Månström

Annons

Annons

Till toppen av sidan