Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaChefredaktörens krönikor

Karolin Johansson
Skräpet du gömmer i snö, kommer fram i tö

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Annons

Knappt hade sommarlovets första dag börjat och de sista tonerna av Idas sommarvisa klingat av innan jag blev instoppad i baksätet på familjens gamla vita Volvo. Husvagnen var påkopplad och föräldrarnas semester hade börjat, nu skulle elektrikern och undersköterskans ledighet med barnen maxas där glassen var billigare än på hemmaplan. Det här var alltså innan euron hade gjort sitt intåg.

Inklämd i baksätet mellan två tonårsstinna systrar, som stank hårspray och spelade Eros Ramazotti på högsta volym i kassettbandspelaren, påbörjades resan mot en camping vid Medelhavet. Samma visa varje år.

Utöver smurfglassen, pasta solon och souvenirer gjorda av torkade sjöhästar minns jag skatterna på stranden allra bäst. Små, små gula kulor av plast låg gömda överallt i sanden, oavsett i vilket land runt medelhavet vi åkte till.

Annons

Annons

Klassisk semesterbild på mig och mina systrar. Här på en strand i Italien 1992. Foto: Privat.

Mikroplast fanns inte i min vokabulär på den tiden och i fantasin fanns det inte på (skatt)kartan att kulorna jag hittade potentiellt kunde skada djur, natur och människa. Nu, 30 år senare, läser jag att mikroplast för första gången hittats i människors blod, att vi genom mat och dryck varje vecka får i oss plast motsvarande ett kreditkort och att det snart finns mer plast än fiskar i havet, allt detta på grund av människans nedskräpning.

En ganska vanlig syn ute i den svenska naturen.

Bild: Arkivbild, Markus Norin

Häromveckan rapporterade LT att ingen hittills i år har åkt fast för nedskräpning i Jämtlands län, trots att det sedan ett decennium tillbaka i Sverige är olagligt att skräpa ner i naturen och att det vid årsskiftet blev en skärpning av lagen. Numera är även ringa nedskräpning förbjudet vilket innebär att fimpen eller tuggummit du dumpar på marken kan kosta dig 800 kronor i böter.

Annons

Skräp i naturen, i staden, i våra vattendrag, ja överallt sticker i ögonen. Men ingen tid är så illa som nu, när vinter går över till vår och våra synder smälter fram. På de få minuter det tar att gå runt mitt kvarter på Frösön hittar jag tillplattade läskburkar, tandpetare, en glöggflaska av glas, plastpåsar, en gaffel, godispapper, varmkorvspapper, post-it lappar, snusprillor, äggskal, en clementin och mängder av fimpar. På rundan ser jag också tre papperskorgar.

Annons

Plastskräp som i värsta fall hamnar i havet, sedan i en fisk och kanske på din tallrik. Foto: Terje Pedersen / NTB scanpix

Enligt organisationen Håll Sverige rent (HSR) är de tre vanligaste förklaringarna till varför vi slänger skräp på marken att vi ser andra göra det och gör likadant, ansvaret för skräpet är otydligt och att vi är bekväma. Samtidigt är 95 procent av befolkningen överens om att nedskräpningen måste minska, enligt HSR.

Nu har vi ett år på oss att sluta göra som alla andra och vara en förebild, fatta att ansvaret för skräpet är vårt och sluta vara så nedrans lata. När nästa vinter går över till vår hoppas i alla fall jag på en skräpfri promenad.

Annons

Annons

Till toppen av sidan