Flytta är något de flesta av oss kommer att göra under vår livstid. Enligt SCB flyttar vi som mest efter att vi fyllt 19 och sen vid 34 år börjar det lugna sig och vi slår rot någonstans. Vanligast är att vi flyttar inom en kommun men några av oss flyttar ännu länge.

Jag lämnade min barndomsstad Varberg vid 19 års ålder, sedan dess har jag hunnit byta hemstad elva gånger och bostad ännu fler gånger. Nu är jag 34 år och har äntligen hittat hem.

Jag flyttade till Jämtland och Östersund första gången 2017, men flyttade härifrån efter två år. Nya äventyr söderöver väntade. Men efter sex månader i Karlskrona öppnade sig dörren för en flytt tillbaka till Jämtland och jag klev över tröskeln utan att blinka. På ett sätt vände jag hem, för det är så jag känner för detta vackra och spännande län. Jämtland är mitt hem och jag kan inte tänka mig en bättre plats att bo på.

Den känslan är jag inte ensam om. I en serie som börjar hos Länstidningen idag kommer vi att träffa människor som en gång flyttat från länet men nu valt att komma tillbaka, de riktiga hemvändarna.

► Har du tips på en hemvändare i länet - tipsa oss på nyhetschefen@ltz.se

I första delen träffar vi Linn Holmgren och hennes sambo Dimitris Saltsidis som efter många år i Göteborg flyttat tillbaka till Stavre.

– Det var en självklarhet att flytta hit, aldrig i livet att jag vill ha barn som växer upp i Göteborgs innerstad, säger Dimitris Saltsidis till LT.

Vi kommer också få träffa Bertil Ingelsson som flyttade till Stockholm 1978 men nu är tillbaka i hembyn Håcksjö.

– För mig är det en styrka att komma från en mindre by, säger han.

Lars Karlsson lämnade Oviken för studier men har nu vänt hem för att renovera sin mammas barndomsgård i Persåsen.

– Jag tror att det är nyttigt att komma iväg från sin hembygd. Att bo på en annan plats ett tag, att se andra saker och träffa andra människor. Har man möjligheten så ska man ta den, säger Lars Karlsson.