Stjärntältet är ingen metafor, som jag först tror. Det är verkligen ett gråsilvrigt tält vars kupolformade tak hålls uppe av strömmande luft. Vi kryper in genom en gång i ljuset av berättaren Ánte Mikkel Gaups pannlampa. När den släcks är mörkret stort till dess att en lampa tänds med en skärm över där små hål för himlens alla stjärnor släpper igenom strålar av ljus. Små stjärnor avtecknar sig i taket och vandrar över himlavalvet. En natt är två minuter lång.