Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Östersund

Läsartext
Det är inte målet utan vägen dit som är viktigast

Detta är en läsartext.

Vi skådar med nöje utsikten: Gertrud, Bo, May, Marianne, Ann-Christin, Margita, Kent, Sylwia, Kerstin, Karin och Hagar. I bakgrunden syns Vallsundsbron mellan Frösön och Knytta. Foto: Carin Brobacke

Annons

Dagen började med regn, men vi elva från PRO Leva Livet som möttes för vandring, tycktes ändå inte rädas för det. Vår utgångspunkt var Röda Korset, och Odensala vår vändpunkt. I dag var det vandringen i sig, som utgjorde attraktionen, utan andra större sensationer. Regnet höll sig lämpligen på avstånd, precis under tiden vår vandring varade. Den lilla snötillgång som tidigare har visat sig, hade påpassligt försvunnit från naturen.

Annons

Annons

Som vanligt var det Bo Lindbergh, som ledde oss med varsam hand. Vid hans samlingshälsning beskrev han lite var vandringen skulle gå. Till exempel bitvis utefter S:t Olavsleden ”baklänges”, vilket föranledde någon snusförnuftig kommentar. Vandringsriktningen gick ändå, om än i motsatt riktning, som tur var, åt det håll våra näsor pekade.

På en informationstavla kunde vi läsa att Odensala härrör från gudanamnet Oden och sal, det vill säga byggnad med ett stort rum. Under medeltiden var det en stor by, och under den katolska tiden fanns ett kors vid Tavelbacken, där pilgrimerna vilade. Fornlämningar gör antydningar om att bebyggelse fanns redan i förhistorisk tid. De nämnda gravhögarna från järnåldern lyckades vi inte se den här gången. Däremot skymtade vi i nutid den grävare, vars förare häromdagen så påpassligt skonade en stensamling, som visade sig vara en värdefull fornlämning, enligt dagstidningar och arkeolog.

Vandringsleden gick på sina håll utefter stigar med synliga rötter och viss nivåskillnad att passa upp för. Dessutom fanns en och annan liten bäck att känna glädje inför, och som våraktigt porlade under övergångsbroar att balansera på. Vi kunde hålla ögonkontakt med Storsjösundet och den skonsamt glesa skogen med raka tallar, i den mån vi vågade se upp från vandringsunderlaget. Annersia och i viss mån hitre sidan, fick vi också försöka hinna med att njuta av, mellan stigskådningsbestyren.

Annons

Det här lät som en klagolåt, men oj, så fint det känns att få vandra i gemenskapen och i den för dagen behagliga väderleken!

Annons

Dagens höjdpunkt fikastunden, förhöjdes ytterligare av tilltaget att äta bland annat räkmacka på Röda Korsets Kupancafé! Dessutom sågs en och annan hembakt godbit utgöra efterrätt! Som alltid en härligt trevlig och mysig dag att lägga i hjärtat inför vintern!

Carin Brobacke

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy