Debatten om vindkraftverken i Ragunda har av vindkraftsförespråkare reducerats till att handla om utsikten. Vi som inte vill ha kraftverken här får ofta höra att de behövs om vi ska klara oss utan kärnkraft och att det är egoistiskt att vilja ha tystnad och vacker utsikt.

I vår familj har vi bland annat epilepsi och ADHD. För oss handlar det inte om ifall vindkraftverken är fula eller fina, om ljudet från dem hörs mycket eller lite. För oss handlar det om att en natt med störd sömn leder till att följande skoldag försvinner i ett töcken. Det handlar om att blinkande ljus och lågfrekvent ljud kan utlösa epilepsianfall. Av egen erfarenhet vet vi att det har stor påverkan. 

Man vill nu bygga större vindkraftverk på Storrisberget än de Hjortronblomman Vindkraft fick bygglov för. Kraftverken ska bli 100 meter högre, annars blir de inte lönsamma menar projektören Anders Strömblad. De kommer att synas och höras både mer och längre. De röda varningsljusen ska bytas ut mot kraftigare vita, blinkande strålkastare. Kommer bullret från kraftverken att påverka vår djupsömn? Kommer frekvensen på ljudet att vara sådan att den utlöser anfall?

Vi vet inte. Det vi vet är att vi är rädda om våra barn och därför inte vill ta den risken. Vi vet också att när kraftverken väl byggts är de där för att stanna. Ingen kommer att stänga av eller ta ner dem för att folk i byarna mår dåligt.

Orolig förälder