Ragunda är till ytan en av Sveriges minsta kommuner med en befolkning på ca 5 000 personer. Men vi är en av Sveriges största vattenkraftskommuner med våra nio vattenkraftverk som årligen producerar mellan 5-7 terrawatt.

Vattenkraften i Ragunda genererar ett par miljarder om år till statskassan. Trots all el vi levererar tillhör vi en av de fattigaste kommunerna i landet med en av de högsta kommunalskatterna. 

Här i Ragunda är vi vana vid att ge och ge men aldrig få något tillbaka. Vi har under årtionden offrat naturtillgångar utan återbäring. Nävarna har knutits så hårt i fickorna att de inte gått att räta ut på generationer. Må hända, har vi blivit den mest kuvade befolkningen i hela riket.

Och nu, när vi äntligen ser en positiv trend så har så att säga vinden vänt i dubbel bemärkelse! För med befolkningsföryngring, inflyttning och nystartade företag kommer även vindkraftbolagen för att suga ut det sista ur våra naturtillgångar. 

Är det rimligt att en liten och fattig kommun som Ragunda, som utöver de ofantliga mängder el vi redan levererar genom vattenkraften, även ska producera el i form av vindkraft? Ska vi inte ens få ha luften, marken och vårt synfält kvar?

Ett tyskt par har nu köpt det sedan länge utannonserade äldreboendet Borggården i Borgvattnet. Deras vision är att hyra ut lägenheterna till turister. Ett holländskt par har köpt skog nära Borgvattnet och där byggt en vildmarkcamp. Men vem vill komma till deras anläggningar när en vindpark med 250 meter höga vindsnurror ska byggas i utkanten av både Borgvattnet och Skyttmon? Vem vill besöka ett industriområde? Och ägaren till vindparken i Borgvattnet har redan sålt ut elen till serverhallar i Finland, så inte ens en glödlampa kan de boende i byarna tända med elen som vindparken producerar. 

Vindkraftbolagen kompenserar byarna med bygdemedel och störningsersättningar. Mutor är vad det är! Inga pengar i världen kan ersätta den skog som skövlas och de mervärden som går förlorade i form av växt-, djur- och fågelliv och icke att förglömma de värdefulla livsmiljöerna för våra bevingade och jordlevande insekter. Vi ser dagligen hur vattenkraftverken förfulat vår landskapsbild.

De ödelade också platser med arkeologiska och historiska inslag och fördämningarna förstörde många fina fiskevatten. 

För 30 år sedan stred vi med näbbar och klor för att rädda Ammerån från vattenkraftutbyggnad. Ammerån är idag ett naturreservat och Natura 2000-område helt fritt från vattenkraft med hänförande natur och fiskevatten vida kända. Nu finns bygglov för en vindpark på berget Granåsen som ligger strax intill reservatet. Ett vindkraftbolag vars vd är beredd att köpa ut den närliggande byn Överammer för att där inhysa (det han tror) den anstormning av arbetskraft som följer med vindparkens etablerande. En grov kränkning av natur, djur och de människor som ägnade år av sina liv för att rädda Ammerån från vattenkraftutbyggnad. 

Vi hoppades i vår enfald att politiska krafter genom Landsbygdsutredningen skulle samverka och förhandla fram ett rättvist skatteutjämningssystem som skulle medföra att små vattenkraftskommuner som Ragunda får tillbaka mångmiljonbelopp för den el som levereras till svenska staten. Då kanske vi Ravundingar skulle förmå räta ut våra knutna nävar och sträcka lite på oss! Men istället känner vi nu att våra liv är hotade. Ska vi överge våra hus och byar och flytta härifrån så att vattenkraftbolagen, vindkraftbolagen, skogsbolagen och giriga privata skogsägare kan göra Ragunda till en enda elproducerande fläck på Sverigekartan? 

Ni folkvalda politiker i Ragunda har valet. Förstår ni att ni har vår framtid i era händer? Vem vill bo och leva här när all den vackra natur vi en gång hade är exploaterad? Vill ni själva det?

Låt oss behålla den tilltufsade värdighet vi har kvar och utifrån den växa av egen kraft. Och den kraften är varken producerad av vatten eller vind. Den kommer från kärleken till vår hembygd. Och den är stark och beslutsam. 

Folkrörelsen Låt Ragunda Leva!