Fungerar konsten som en spegel emot omvärlden? Eller blir den en del av omvärlden, bärare av någon sort hegeliansk tidsande? Kanske är det oundvikligt att konstnären som skapar ett verk även ingjuter sin tids värderingar, mödor och sorger, eftersom vi formas av vår omgivning och vi formar konsten, som i sin tur hittar tillbaka och påverkar oss, i en evig kulturell feed-back loop. Detta får mig att fundera på om även konsten och kulturen kan "smittas" av coronaviruset.