I den av Socialstyrelsen nyligen publicerade kartläggningen av vård och behandling vid klimakteriebesvär framgår att det är stora variationer över landet när det gäller vilken typ av vård kvinnor erbjuds. Detta kan innebära att många kvinnor får lida av sina besvär i onödan. Exempelvis är tillgången till den mest specialiserade läkarkompetensen för klimakteriebesvär ojämnt fördelad geografiskt – något som andra professioner skulle kunna kompensera för, enligt rapporten.

Vårdförbundet organiserar majoriteten av Sveriges barnmorskor och har receptet för att bota bristen på tillgänglig vård för landets kvinnor: ge barnmorskor utökad förskrivningsrätt och med det möjlighet att behandla kvinnor med klimakteriebesvär! Vi barnmorskor har den kompetens som krävs för att kunna erbjuda kvinnor rätt stöd och behandling vid klimakteriebesvär, men vi måste ges förskrivningsrätt av exempelvis hormonpreparat, vilket professionen saknar idag.

Enligt en svensk rapport har omkring 70 procent av kvinnor i åldern 47-56 år klimakteriebesvär i form av värmevallningar och svettningar, varav en tredjedel har ”måttliga till svåra besvär”. Även torra och sköra slemhinnor är vanligt. Socialstyrelsens kartläggning visar att 11 procent av landets 45–60-åriga kvinnor hämtade ut receptbelagda läkemedel mot dessa besvär under 2018. Vid en jämförelse mellan länen skiljer sig dock siffrorna åt väldigt mycket. Flest läkemedelsuttag gjordes av kvinnor i Uppsalas och Stockholms län med drygt 400 uttag per 1 000 kvinnor, medan Blekinge, Jämtland och Kronoberg har färre uttag än 250 per 1 000 kvinnor. När det gäller behandling med hormonläkemedel vid klimakteriebesvär förskrivs knappt 24 procent av hormonläkemedlen inom primärvården, medan omkring 69 procent förskrivs inom gynekologisk öppenvård.

Skillnaderna beror på att vården organiseras på olika sätt i olika regioner, vilket lett till skillnader i tillgänglighet och i många fall olika nivåer av kunskap. I många regioner där kvinnorna hänvisas till primärvården kan de möta distriktsläkare som saknar kunskap om den senaste utvecklingen inom sexuell och reproduktiv hälsa, vilket kan leda till att kvinnorna inte får optimal rådgivning och behandling för sina individuella besvär. Det skapar skillnader i den vård som erbjuds kvinnor - både utifrån geografi och socioekonomi - och leder till onödigt lidande. Barnmorskor har rätt kompetens och utbildning för att ge kvinnorna den bästa kontinuiteten, tillgängligheten och rådgivningen. Barnmorskor möter kvinnan under hela livet och ger ofta rådgivning till kvinnor med klimakteriebesvär, men kan i dagsläget alltså inte ge kvinnorna behandling i form av receptbelagda läkemedel.

Barnmorskor vill ha arbeta utifrån ett personcentrerat sätt men idag hindras man att arbeta så, på grund av gamla hierarkiska strukturer, alltför rigida system som inte tar hänsyn till att människor är olika och på grund av bristande resurser. På sina håll finns ”klimakteriemottagningar” bemannade med barnmorskor, som kan ge rådgivning och tips på receptfria preparat, men då de inte har rätt att förskriva läkemedel som östrogenbehandling måste de gå omvägen via läkare. Redan i dag får barnmorskor förskriva läkemedel i födelsekontrollerande syfte, som exempelvis p-piller. Genom att utöka barnmorskornas förskrivningsrätt till att även omfatta läkemedel för behandling av klimakteriebesvär ger man också barnmorskorna möjlighet att arbeta i hela sitt kompetensfält - och förbättrar kvinnovården över hela landet.

Kerstin Lilja

Barnmorska och Vice avdelningsordförande , Vårdförbundet Avdelning Jämtland

Anna Jansson

Barnmorska och Förtroendevald i Vårdförbundet, Kvinnokliniken Östersunds sjukhus

Hanna Jonsson

Barnmorska och Förtroendevald i Vårdförbundet, kvinnokliniken Östersunds sjukhus

Roger Bergebo

Avdelningsordförande, Vårdförbundet Avdelning Jämtland