Det mesta är sig likt även nästa år i vårt serieutbud. "Zits" av Jerry Scott och Jim Borgman kommer att finnas kvar, liksom "Hälge" av Lars Mortimer och "Carpe Diem" av Niklas Eriksson.

Däremot utgår "Ernie" efter nyår och ersätts av "Biller".

– En rolig serie, det hoppas jag i alla fall att läsarna tycker. "Biller" beskriver en ganska skruvad värld där allt kan hända och det är i många fall en rätt så mörk humor, där skrattet ibland fastnar i halsen. Men det kan det få göra ibland också. Jag gillar det oväntade, säger serieskaparen Malin Biller.

– Dessutom är det många som säger att de känner igen sig i serien. Det kan vara allt möjligt, som när man lagt ifrån sig mobilen med kameran i selfieläge och råkat ta en bild på sig själv ur en jättekonstig vinkel, till exempel. Det är en vanlig vardagssituation, men det kan bli hysteriskt roligt ändå och många har råkat ut för det.

I andra serieproduktioner har Malin Biller varit ganska självutlämnande, men just i "Biller" är hon inte huvudperson – namnet till trots.

– Nej, i "Biller" finns det ingen fast karaktär och det är ganska skönt på ett sätt. Jag vet många andra serieskapare som valt fasta huvudpersoner och risken finns alltid att man tröttnar lite på dem med tiden. Då är det friare och roligare att plocka in nya hela tiden.

Hur och var föds dina karaktärer?

– Jag har alltid en idébok i väskan, var jag än går eller åker. Jag sitter och tjuvkikar på spårvagnen och kollar på folks ansiktssuttryck bland annat. Folk med konstig uppsyn brukar generellt sett vara bra att utgå ifrån, säger Malin Biller.

Finns det något du aldrig skämtar om i dina serier?

– Jag försöker aldrig provocera på ett medvetet sätt. Men man vet aldrig vad folk upprörs över och därför får man tänka efter ibland. Generellt är jag nog ganska snäll och försiktig. I början av min karriär hände det ibland att det ringde arga gubbar på kvällarna till exempel, men det har lyckligtvis blivit ovanligare med tiden.

Du producerar serier i många olika format, men dagstidningsformen är speciell med bara fyra rutor per dag. Hur är det att göra?

– Det är ju ett begränsat format, som du säger. Och det blir mycket "kill your darlings". Alla goda idéer kommer inte med eftersom du måste komma till en poäng ganska snabbt, säger Malin Biller.

– Jag skulle säga att det krävs både disciplin och fantasi. Produktion för dagstidningar kräver 30 seriestrippar i månaden och då blir det inte så mycket tid över till annat. En seriestrip tar kanske en halv minut att läsa, men det ligger desto mer tid bakom.

Dum fråga kanske, men hur lång tid tar det att göra en ruta?

– Jag är ganska snabb, har jag förstått, men närmare två timmar skulle jag säga. Det blir i alla fall alltid mer än en timme per ruta, säger Malin Biller som har sitt alldeles egna sätt att maximera koncentrationen under produktionen.

– Det går åt många ljudbäcker. Inte under själva idéprocessen för då lyssnar jag helst på musik, men under själva hantverket när jag sitter och tecknar lyssnar jag gärna på romaner, deckare och biografier. Det behöver jag för att kunna sitta stilla och producera.