Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Östersund

Sara Strömberg: Dokumentären om Maj Doris är en lektion i konsten att känna livet intensivt i bröstet

– Det är ju massa samer som sitter här – varför ska de titta på när jag skottar snö? Det vet väl de hur det är.

Annons

Maj Doris Rimpi har precis fått frågan om hur det känns att hennes (vardags)liv blivit en dokumentär. Nu tittar hon manande på publiken i salongen på Bio Regina: "Visst håller ni med?"

Regissören Jon Blåhed berättar också att de fick ligga på en del för att få henne att ställa upp. Till slut gav hon med sig.

Jag är glad att det blev så. Men till viss del har hon ju rätt, dokumentären "Maj Doris" är ingen actionrulle precis. Ändå är det precis där – i tystnaden, ensamheten och långsamheten – som hela världen ryms.

Den här vintern ägnar Maj Doris ungefär fem timmar om dagen åt att rensa vitlavan fri från granbarr. Renarna får ont i magen om de äter barren. Samtidigt fortsätter snön att vräka ner i Parenjarka utanför Porjus och Maj Doris fortsätter att skotta. Hustaket också.

Annons

För att hon ska hinna till sin egen konstutställning i Trondheim får hon oväntad hjälp av Mansoor, en ung afghan som nyligen fått uppehållstillstånd. Han tycker att hon är tuff, säger han.

Annons

– Saknar du inte folk ibland? frågar han på knagglig svenska.

I kritikerrosade filmen "Sameblod" spelar Maj Doris Rimpi Elle Marja den äldre. I dokumentären "Maj Doris" som visas på Bio Regina fram till och med söndag är hon bara sig själv och det räcker.

Bild: Sara Strömberg

De står tillsammans nedanför den lilla bruna stugan, skavd av vind och annat väder, och tittar på det stelfrusna vattnet i ett kompakt vintermörker.

– Nej, svarar hon långsamt. Men vi kan väl äta pizza någon gång.

Det gör de också.

Det är den vackraste bilden av integration man kan se i Sverige just nu, jag lovar.

Ibland låter filmskaparna olika radioinslag få bilda effektfull fond åt hennes sysslor. Någonstans klagar en kvinna på den dåliga plogningen i staden. Samtidigt skottar 75-åriga Maj Doris tung blötsnö för hand på gården. Radiorösten ber om vårtecken, gärna från norra Sverige. Samtidigt sitter Maj Doris mitt bland vårfåglarnas kvitter. På ett annat ställe ska någon utmana sig själv och söka kickar genom att delta i tv-programmet "Robinson". Samtidigt klättrar Maj Doris högt, högt upp för stegen, som står lutad mot en uråldrig gran, för att plocka ner skägglav.

I händelsernas centrum. Visningen av "Maj Doris" fyllde två salonger på Bio Regina i onsdags och många ur publiken ville naturligtvis prata med huvudpersonen efteråt.

Bild: Sara Strömberg

Maj Doris Rimpi är förstås en spännande person. Sápmis superstar – renskötare och globetrotter. Hon är kvinnan som startade den första samiska teatern, konstnären som fört de samiska frågorna högt upp på agendan, skådespelaren som blivit en förebild för så många, inte minst i hyllade filmen "Sameblod".

Annons

Annons

Men det är något större än hon själv som blir filmens kärna, en ögonöppnare som krossar vårt moderna leverne till småsmulor: den som av samhället anses befinna sig i periferin lever i själva verket mitt i händelsernas centrum och behöver inga konstlade överlevnadssåpor för att känna livet intensivt i bröstet. Gå och se.

Fakta: "Maj Doris"
Regi och manus: Jon Blåhed
Foto och klipp: Jimmy Sundin
Producent: Göran Hedemalm
Exekutiv producent: Li Skarin
Längd: 73 minuter
Språk: Lulesamiska och svenska
Textning: Engelska
Visas på Bio Regina fram till och med söndag 11 februari.

Samma kväll var det också premiär för Dan Jåmas kortfilm "Garm – renvallarhunden" på Bio Regina. Filmen finns att se på Svtplay.se.

Bild: Sara Strömberg

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy