Lat.63 Våren är tiden då grupputställningar och elevutställningar avlöser varandra och ger oss det senaste inom konstscenen. Ett nytt forum är Moving art project som är en jurybedömd utställning som turnerar till olika städer i Sverige. Moving art project rör sig i lösare strukturer där alla kan söka, likt vårutställningen på Liljevachs, men urvalsprocessen sker anonymt. Kanske för att lyfta fram det konstnärliga uttrycket och hjälpa juryn att se bakom personerna som sökt? Fyra av de utvalda konstnärerna har anknytning till länet.

Kvinnan har bokstavligen slukats av naturen i Helene Geddas verk. Trädets ådring och åldersringar skapar mönster som kan liknas vid människans fingeravtryck. Kvinnan bär en burkaliknande klänning. Titeln är "Inget internet och så fruktansvärt nära naturen". Kanske en talande bild för glesbygden och dess förutsättningar som långsamt stryps och stängs? Eller kanske handlar det om kvinnors rättigheter i det offentliga rummet? Geddas fyra verk hänger intill varandra, där ser jag också mannen. Mannens skägg drar och tynger ner honom mot marken, som en stor kappsäck. Ett arv av stereotypa föreställningar av förväntningar? Geddas verk samtalar med samtiden och livet.

Gunilla Dahl visar en abstrakt målning med en arbetad yta av skikt och färglager. Hennes verk "Vit atmosfär no 1" balanseras upp av Desiree Bergströms "Watchman" och tillsammans tar de en självklar plats i utställningsrummet. I "Watchman" hoppar en vit figur in i det okända – från rymden till jorden? Kanske en metafor för att våga släppa taget och hoppa in i det ännu inte kända.

Avsaknaden av fönster som släpper in dagsljus i den gamla flyghangaren som Lat.63 är går inte att förbise då ljussättningen blir väldigt dramatisk och teatralisk. Alltför många verk på en för liten utställningsyta skapar också problem och det blir svårt att ge videoverken en rättvis plats. Där hade jag önskat en avskild placering för mera koncentration.

Jenny Kristina Nilssons videoverk visas tillsammans med de andra som avlöser varandra på en liten monitor. I Nilssons videoverk äter en människa sallad. Munnen och tänderna är nära zoomade. Ansiktet är vitsminkat för att sedan ändras till en blodröd ansiktsfärg. Färgen på salladsbladet lyser grönt. Personen som tuggar äter glupskt och hotande. Verket tilltalar mitt estetiska öga då det är så färgmatchat. Sedan sker ett möte, ett annat ansikte. Mötet kan vara en spegelbild eller en annan person. Ätandet fortskrider och verket avslutas.

Louise Stiernströms ljudverk är placerat i en sliten träeka. Martin Luther Kings episka tal har styckats upp till oigenkännligt ljud. Kvar är ett dovt skrapande bullrande ljud. Det är 52 år sedan Martin Luther King höll sitt tal. Stiernström belyser det orden inte kan säga men kärnan är kvar. Talet som handlar om hopp? När ska det bli lugnt på vår jord? När ska alla människor ha samma värde? Bär ekan på svaret? Det här är ett av utställningens mest spännande konstverk. Jag ser fram emot att se mera av Louise Stiernström.

Gå och se en utställningen som tyvärr inte står så länge, den öppnade i torsdags och sista visningsdagen är redan nu på söndag.

Texten är uppdaterad.

Läs också:

Louise Stiernströms konst ställer verkligheten mot drömmen

Linda Petersson
063-15 55 28
kultur@ltz.se