I mitten av oktober startade fisket i Rångnoret. Som byordningsman har Åke Stierna ansvar för att se när fisken leker och se till att fiskeplatsen hålls i ordning.

Längre tillbaka var byordningsman en fin titel med hög status. I dag ser det annorlunda ut, även om det är en hedrande uppgift.

Åke Stierna sitter vid köksbordet. Dimman ligger tät utanför fönstret, men det ser ut som att det ska lätta upp. I sin hand håller han årets fiskelista. En lista som byordningsmannen också ansvarar för.

Fisket brukar hålla på från mitten av oktober till en bra bit in i november.

– Det är sällan som vi fiskar fram till jul även om man gjorde det förut. Vägen till Rångnorsstugan är svår att underhålla, säger Åke Stierna.

Rångnoret har haft en stor betydelse för fisket i Gåxsjö. En del säger att fisken som de får upp med ryssjorna kallas för smäling.Andra vill kalla fisken för siklöja.

Att åsikterna går isär är på grund av att somliga menar att det är en fisk som endast kan bli 18–20 centimeter lång, och andra hävdar att den ska bli betydligt större om man lämnar den ifred.

Det är i alla fall en sorts sik. Åke Stierna kallar den för smäling.

Långt tillbaka skapade fisket spänningar och konflikter mellan byar. Att det kunde bli så var att fisket var en viktig inkomstkälla.

– De konflikterna finns inte längre, säger Stierna.

Vissa år fick man så så mycket fisk att man kunde sälja det vidare.

I dag är fisket en hobby. Alla som är bosatta i Gåxsjö får anmäla sitt intresse för att vara med och fiska.

Från landsvägen, som går mellan Gåxsjö och Lövsjön, tar det cirka tio minuter att promenera ned till Rångnoret. Enligt Åke Stierna är det meningen att vägen ska dikas om och prepareras med grus så att det går att köra bil ned till Rångnorsstugan.

För tre år sedan fick man 100 kilo fisk. I år har det inte gått lika bra ännu.

– Det har varit lite sämre i år.

En del år har fisketillgången minskat – men enligt Åke Stierna är det ingen som vet vad det har berott på.

Från början av 2000-talet och några år framåt bedrevs det inget fiske i Rångnoret.Orsaken var att stängerna hade ruttnat. Nu är de lagade och traditionen lever vidare. Något som byordningsmannen Åke Stierna är mycket glad över.

Är det fortfarande lika roligt?

– Ja, det är det. Inte minst för att barn och barnbarn är intresserade. Våra barnbarn ser fram emot att få följa med och fiska. Det är de som trycker på. Det är också många som bor i Östersund, men som är födda i Gåxsjö, som kommer hit.

Tror du det fiskas i Rångnoret om 100 år?

– Ja, det tror jag. Om det finns kvar några människor, säger Åke Stierna.

Nästa år fyller byn Gåxsjö 600 år och då planerar man att ha en aktivitet kring Rångnorsfisket. En arbetsgrupp är redan tillsatt.

Jonas Ottosson
jonas.ottosson@ltz.se