Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Väntan är över – Gran Turismo 5 är här

+
Läs senare
/
  • Bilspelens Rolls Royce. Fem års väntan är över. Nu rullar bilspelens Rolls Royce, Gran Turismo 5, ut ur garaget och uppfyller de flesta av de högt ställda förväntningarna.

Fem års väntan är över. Nu är världens mest hajpade racingspel någonsin – Gran Turismo 5 – äntligen här. Hur bra är det? Kan man spegla sig i bilarnas lack? Var det värt att vänta så länge på?

Gran Turismo 5

(Polyphony Digital/Sony)

Betyg: 4

Ålder: 3+

Format: Playstation 3

Genre: Racing

Det var på Sonys presskonferens på E3-mässan i Los Angeles 2005 som Polyphony Digital-bossen Kazuni Yamauchi presenterade nyheten om den mest ambitiösa delen i GT-serien någonsin.

Utan tvekan var det också det mest ambitiösa projektet i bilspelens historia.

Han visade bilder ur det påbörjade spelet som fick den församlade spelpressen att bli tårögda medan konkurrenterna nervöst började bita på naglarna.

Sedan åkte han tillbaka till studion och låste in sig med sina spelutvecklare.

Och racingfantaster världen över började vänta.

Gran Turismo-serien var med 56 miljoner sålda exemplar störst, bäst och vackrast i racinggenren.

Det började för 17 år sedan.

Kazuni Yamauchi hade med en skara förtrogna utvecklare skapat ett realistiskt racingspel som Sony-cheferna intr trodde på.

Gran Turismo blev en enorm succé och gav namn åt ett album med The Cardigans (som förstås var stora fans av spelet).

Tvåan kom två år senare, trean dröjde tre år och Gran Turismo 4 släpptes, i konsekvensens namn, fyra år senare.

Två nyckelord för Kazuni Yamauchs vision: passion och perfektion.

Där finns förklaringen till att världen fått vänta närmare sex år på Gran Turismo 5 och att konkurrerande racingserier som Forza Motorsport och Porject Gotham Racing gavs chansen köra ikapp och kanske också förbi?

Polyphony Digital och Sony släppte en HD-demo på Playstation Network för att lugna fansen. Sedan kom Gran Turismo Prolouge, en slags utbyggd spelbar demo. För ett år sedan släpptes en PSP-version som möttes av matta applåder.

Releasen av det riktiga spelet sköts upp, gång på gång.

Men nu står Gran Turismo 5 äntligen i butikernas spelhyllor och det infriar de flesta av de extremt höga förväntningarna.

Man kan inte spegla sig i lacken på de över 1000 bilmodeller som går att låsa upp i spelet men det känns som det vore möjligt.

Snyggare bilspel har världen aldrig sett.

Redan i introt där vi följer en racingbil under tillverkning på ett löpande band börjar det vattnas i munnen.

På banan, förlåt, på någon av de närmare 60 banor som finns, är spelet lika suveränt.

Hur realistiskt det är kan diskuteras. Man talar ibland om en speciell Gran Turismo-realism, att GT-spelen inte är helt verklighetstrogna men att de känns så.

Varje bil har sin egen fysik, sina egna köregenskaper. Det känns liksom gupp och ojämnheter på banorna.

Körkänsla. Ett av ett racingspels viktigaste ingredienser.

I GT5 kan du liksom i föregångarna samla på bilar genom att ständigt låsa upp nya bilmodeller att ställa i ditt garage.

Helt klart beroendeframkallande.

Menysystemet? Nja. Här föreligger nog en kulturkrock. Japanska spel skapas efter en lite annorlunda logik än i våra, det är lite krångligt att orientera sig.

Online-optionen är bra även om servrarna krånglat under trycket från världens alla GT-fans de första dagarana efter releasen.

En del kunde Kazuni Yamauch och c:o offrat på vägen för att få ut spelet snabbare. Gokart-läget och ett helt onödigt folkabuss-läge till exempel. Liksom läget där du inte kör själv…

Skönhetsfläckar i ett annars glänsande spel.

Till sist: det fungerar överraskande bra med handkontroll men blir ännu bättre med en bra ratt.

Allra sist: spelet har också ett (otestat) 3D-läge.

Björn Brånfelt

Marvel Super Hero Squad: The Infinity Gauntlet

(Griptonite Games/THQ)
Ålder: 7+
Format: Multi
Genre: Actionäventyr
Betyg: 3

I "Marvel Super Hero Squad" möter de mest populära Marvel-hjältarna de mest klassiska superskurkarna i ett actionäventyr för "LEGO Star Wars"-generationen. Det innebär färgglad grafik och karikatyrversioner av Hulken, Iron Man, Wolverine och alla de andra hjältarna i Stan Lees karaktärsgalleri.

Och även om det blir en hel del fighting så är allt väldigt ofarligt och barntillåtet. Dessutom bjuder man på en del skön humor och välgjort röstskådespeleri. Upplägget vinner knappast poäng på originalitet, men lär garanterat göra succé bland de unga superhjältefansen.

Naturligtvis kan du spela med en kompis och det är då spelet är som roligast. Man kan klaga på att grafiken är i enklaste laget och att man inte översatt spelet till svenska, men unga Marvelfantaster lär ändå älska "Marvel Super Hero Squad", oavsett vad den här gamla gubben säger.

Jens Höglin

Tv Superstars

(Sony)
Ålder: 7+
Format: Playstation 3/Playstation Move
Genre: Partyspel
Betyg: 3

Ett av de första spelen till Playstation Move. Idén är ganska rolig faktiskt, för alla som drömmer om att bli tv-stjärnor. Är man i rätt målgrupp, tjejer mellan 7 år och 15 år, kan det kanske vara en riktig höjdare.

Spelet går ut på att du ska bli kändis, tv-stjärna, genom att delta i olika tv-shower. Går det bra avancerar du i karriären, blir en större kändis och får till exempel pryda omslag på kändistidningar.

Tv-showerna består av minispel som du spelar med Playstation Move-kontrollen. Ganska välbekanta moment för en ung tv-generation (matlagning, gladiatorfighting och dylikt), med väl fungerande kontroller.

En av spelets största tillgångar är möjligheten att skapa dig själv. Du tar en porträttbild av dig själv och lägger in i spelet när du skapar din wannabee-kändis. Laddningstiderna, långa, drar ned helhetsintrycket, liksom bristen på djup.
Ett roligt partyspel för tjejfesten? Yes!

Björn Brånfelt

Harry Potter and the Deathly Hallows

(WB Games/EA Games)
Ålder: 12+
Format: Multi
Genre: Actionäventyr
Betyg: 2

Det är dags för det sista, nattsvarta, äventyret i Harry Potter-serien och den här gången bjuds det naturligtvis på mer action än i de tidiga episoderna. Och sin vana trogen lånar EA Games element från de, just nu, populäraste spelen i olika genrer och kokar en licenssoppa som försöker vara allt på en gång.

Man strider mot dödsätare á la "Gears of War", kämpar i högtflygande kvastsekvenser mot Lord Voldemort, smyger omkring på Londons gator med osynlighetsmantel och använder Kinectkameran för att kasta trolllformler.

Och som vanligt när man försöker in för många idéer i ett spel så faller det på att de olika beståndsdelarna inte är tillräckligt väl utförda.
Kinect-elementen är patetiska och inte särskilt välgjorda, "Gears"-fajterna kan inte mäta sig med originalet och, ja du fattar. Älskar man Harry Potter mer än allt annat håller man säkert till godo, trots bristerna. Vi andra konstaterar att det inte blev riktigt bra den här gången heller.

Jens Höglin

Splatterhouse

(NamcoBandai)
Ålder: 18+
Format: Ps3, Xb 360
Genre: Splatteraction
Betyg: 2

Huka er förbudsivrare och moralpaniker. "Splatterhouse", en re-make på Namcos kontroversiella arkadspel från 1980-talet, är möjligen det absolut blodigaste vi någonsin sett i spelväg. Att det redan figurerat på omslaget till klassiska skräckfilmstidningen Fangoria, som första spel någonsin, kan ses som en garant för att här väntar hinkvis med blod och avhuggna extremiteter.

Spinkige Rick tvingas ta hjälp av en mystisk ockult mask med inneboende krafter när en fullblodspsykopat kidnappar hans flickvän. Masken förvandlar honom till en "Belgian blue"-liknande mordmaskin, som genast börjar plöja sig igenom en armé av groteska varelser, den ena värre än den andra.

Och man kan minst sagt säga att jakten blir slaskig. Faktum är att du ibland knappt ser vad som händer på skärmen när blodet formligen sprutar åt alla håll. Och som alltid när spelföretagen bjuder på kontroversiellt innehåll, så handlar det inte om ett spel med några större finesser.

Grafiken är visserligen snygg och smidig, men det "Devil May Cry"- och "God of War"-inspirerade upplägget blir snabbt tjatigt. Dessutom blir man som spelare övermätt och illamående av ultravåldet. "Splatterhouse" må kanske hitta en publik med sitt kontroversiella innehåll, men knappast för att det är ett bra spel.

Jens Höglin

Annons
Annons
Annons