Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vackert och tidlöst

/

Att göra god konst är svårt. Att göra god konst som dessutom blir omtyckt av en bredare allmänhet är ännu svårare. Men en som klarar det med glans är skulptören Thomas Qvarsebo från Stockholm. Just nu kan vi få se prov på hans konst på Galleri S.

Annons
Och det är tur det. För de två fina offentliga konstverk han skapat åt Östersund finns just nu magasinerade någonstans. Skridskoåkaren uppe vid Fyrvalla/ATS vet jag inte vart den tagit vägen. Och den av många så älskade skulpturgruppen "Kören" på Stortorget är nerplockad som en följd av torgets ombyggnad. Men den kommer åter.
På Galleri S kan vi möta både traditionella skulpturer och väggreliefer. Det mesta utfört i järn, koppar eller brons men även några förstudier i kartong och ståltråd. Vi möter antikens gudar och gudinnor, gående män, gigantiska händer, en variant på kören och kända figurer som Greta Garbo och Olof Palme. Det är vackert, det är stilfullt och det är tidlöst.
Thomas pratar om sina tankar om kören och hur han först var helt emot att det skulle sättas upp högtalare vid gruppen. Men också om hur han nu tvingats tänka om när han förstått hur omtyckt just detta blivit. Just nu diskuterar han den framtida placeringen med kommunen.
Annars har ju Thomas Qvarsebo blivit den skulptör i landet som ofta tas i anspråk när kända människor ska hyllas. Vi hittar Dan Andersson i Ludvika, Nils Ferlin i Karlstad, Olof Palme i Riksdagshuset, Alf Henriksson i Huskvarna, Nacka Skoglund på Långholmen i Stockholm, Lennart Hyland i entrén till SVT, Fridtjof Nansen på Oslo Rådhus med flera.
Men utställningen på Galleri S visar så mycket mer. Det är verkligen speciellt och tidlöst med skulptur i beständiga material. Och Thomas Qvarsebos konst spänner över konsthistorien på ett tilltalande sätt. Den tar liksom samtidigt plats i nuet fast avstampet kan ligga årtusenden tillbaka.
En mycket fin utställning är det. Och en tröst för oss som dagligen passerar och njuter av körgruppen på torget och nu känner oss lite mer vilsna i tillvaron än vanligt. För bra offentlig konst betyder så mycket.
ahlbergshallen
I samma ateljéhus på Långholmen som Thomas Qvarsebo huserar i finns också Britta Carlström. Och samtidigt som Thomas har vernissage på Galleri S har Britta vernissage på Ahlbergshallen. Britta Carlström ställer ut som Härkestipendiat.
Det som fyller salarna i Ahlbergshallen är grafik och sedan en rad objekt som fyller golv och väggar så att helheten blir som en installation. Britta har gett utställningen samlingsbeteckningen  "Ett mänskligt språk".
- Ja, konst är för mig ett språk. En del kan använda orden men mitt språk är bildspråket. Jag gillar att göra installationer som skänker betraktaren en upplevelse, förklarar Britta.
Grafiken består av monotypier som visar ett slags mönster som kan kännas hämtade från kemins värld. Intressantare är de olika objekten. I den inre nedre salen finns en hel vägg bestående i spända trådar till rutmönster. Där blandas skapade bokstäver med olika sorters föremål. Titeln "En mänsklig skiss" kan peka på någon som försöker skapa ordning i en till synes kaotisk tillvaro. Men kaoset fortsätter i den övre salen. Där ligger glas och rullade tygbollar om vartannat över hela golvet och på väggarna hänger blommor i form av ryor.
- Jag ägnar mig mycket åt att göra ett tillägg till vad andra redan gjort. Min konst är ett slags återbruk. Trasorna är från tippen i Fränsta. Glaset får jag i samarbete med en glaskonstnär och hela arbetet med trasor, vävar och trasryor har jag med mig från släkten i Liden, berättar Britta.
Utställningen är inte helt lättillgänglig. Men det är spännande med en utställning som skänker lite tuggmotstånd. Detta är en helt annan variant av skulptur än den vi möter på Galleri S.
tängtorpet
Även på Galleri Tängtorpet var det vernissage i lördags. Under samlingsbeteckningen "Far och dotter" möter vi Stig Sjöberg och Anna Stigsdotter Jansson.
Stig Sjöberg, från Östersund, visar ett expressivt måleri i olja där det mesta är på gränsen till det abstrakta. Det är ibland figurer och ibland landskap eller hus som träder fram i färgmassorna. Det som tilltalar mig mest är två målningar där några gatlampor och streck ger nycklar till platsen liksom namnet "Vagled".
Anna Stigdotter-Jansson, som just nu bor i Malmö, visar upp ett mer tuktat och traditionellt bildspråk i gouache, tusch och olja. Hon visar uteslutande landskap från danska Christiansö. Bäst gillar jag några bruntonade utsikter i tusch.
Utställningen är deras tredje tillsammans. Den första ägde rum för sexton år sedan på Lilla Galleriet i Östersund, i somras ställde de ut på Christiansö och så nu då på Tängtorpet.
Jag tar inte helt till mig allt som visas. Men båda konstnärerna behärskar sitt utryck och här finns några höjdpunkter som motiverar ett besök.
Annons
Annons