Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underfundigt om avund vid brusande Gärdeforsen

/
  • Biegga Galles (Catarina Andersson) ställer till förtret med hjälp av digital teknik. Till sin hjälp har vindguden vindilarna Robin Machner, Linnéa Jönsson Filén, Kristina Machner och Martina Fjällberg. Foto: Malin Palmqvist
  • Roger Jönssons Bertil Grelsson väcks ur sin hypnos av Ulrika Sundins Lisa. I bakgrunden Amanda Larsdotter som den utvalda Astrid.Foto: Malin Palmqvist

Annons

Det är som med OS, det kommer vart fjärde år. Men medan olympiska spel poppar upp i världsmetropoler håller byborna i Tångeråsen och Gärde fast vid den granomgärdade utomhusscenen invid Gärdeforsen med dess 7000-åriga hällristningar – som också spelar en viktig roll i spelet.

I år heter spelet Stormklockan och är, liksom de tre tidigare, skrivet av Elin Sandelius. För första gången står länsteaterchefen Gustav Kling för regin. Det är en varm och underfundig historia som lockar till många skratt. Intrigen utgår från en 400-årig förbannelse som gör att vinden ständigt viner över Offerdalsbygden och sprider avundsjuka mellan invånarna. En kvinna lade förbannelsen då två män, en nybyggare och en same, slog ihjäl varandra i bråk om hennes gunst. Hon åkallade den samiske vindguden Biegga Galles (kraftfullt spelad av Catarina Andersson) för att blåsa över bygden. Men nu ska förbannelsen brytas av en utvald.

Det är grillkväll med byalaget. Karaktärerna, som också leker med förväntade roller, etableras snabbt. Byalagsordföranden med fru, son och sonens flickvän, tant Hildur som gör som hon vill och Lisa. In i handlingen ramlar så småningom bland andra Lisas syster Britt, en komisk och rörande nåjd-wannabe, tyske Tord med vilda hotellplaner för Gärdeforsen och biologen Reidun som upptäckt arten gärdemyran och vill ha naturreservat. Men plötsligt blir det klass 3-varning, en tornado (!) är på väg.

Det är upplagt för en bra intrig med många förvecklingar. Gärdemyran eller storslaget hotell, naturreservat eller vindkraft? Intrigen bär långt men inte hela vägen, andra akten skulle vara betjänt av något renare handlingslinjer. Nu är det mycket som ska knytas ihop och förklaras, då tappar spelet en del i tempo.

Alla på scenen är amatörer och skådespelarinsatserna imponerar. Svängarna tas ut och inlevelse och tajming är god. Texten är nästan uteslutande på jämtska, ett medvetet val som fungerar bra.

Jag uppskattar mycket uppdateringen av det mytiska: vindguden Biegga Galles med sina fyra små vindilar sjunger schlager och nätdejtar friskt under falskt identitet. Den nyskrivna musiken spelar en viktig och stämningsskapande roll.

Fredagens premiär utspelade sig i ösregn får jag höra, jag ser andra föreställningen i gassande eftermiddagssol – med plötsliga inslag av stark vind mitt i skogen. Biegga Galles är i farten. Spelas till och med den 8 juli, en god anledning för utflykt

Annons
Annons
Annons