Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Tre om nöjesåret 2009 ...

+
Läs senare

... Henrik Evertsson:

”Årets största nöjeshändelse är utan tvekan ett knökfullt stortorg och Lady Gaga. Som fotograf gjorde det mig verkligen livrädd. Efter bara någon låt skrek scenchefen att vi inte fick stå i fotodiket och ta bilder eftersom fållan behövdes för de som svimmade och mådde dåligt av trängseln.

Ute i publikhavet var det ett stort tryck, och i kombination med fyllan, hetsen och ett torg som knappt var färdigbyggt blev det en skrämmande upplevelse. Själva konserten var väl inte så märkvärdig, men ingen kan säga att det inte var en helt fantastisk bokning av Storsjöyran.”

... Patrik Andersson:

”Bäst i år är att Kluksfestivalen återuppstod. Kul att festivalgeneralen Roger Meijer orkar föra arvet vidare i bygden. Hela atmosfären i Kluk är så häftig och scenen är bra med sin branta backe. Det var väldigt många, bra akter under helgen, men ska jag välja en favorit måste jag säga Ducks can groove med Stefan Edfeldt i spetsen. De var bäst.”

... Stefan Herdell:

”Bredden på Storsjöyran var bäst. Jag har jobbat tio år som recensent på Yran och det var länge sedan artistutbudet var så genomtänkt. Amy McDonald, A Camp, Thåström och Lady Gaga, de hade fått med det mesta och det imponerade. Det enda som jag möjligtvis saknade var electropopen, till exempel Phoenix eller Animal Collective.

Det ska bli kul att se vilka liveakter som lockas hit nästa år. Personligen hoppas jag få se Lilly Allen och Jeanette Lindström på en scen – samtidigt.

Årets bästa på Spotify – Stefans topp fem

1. The Girls ”Album”

Ren popmusik från San Fransisco. Tog med den här plattan alternativmusiken närmare surf-refränger och sing a long-refränger.

2. Animal Collective ”Merriweather post pavilion”

Elektropop när den är som mest intressant. Gillar man Tough Alliance, gillar man Animal Collective.

3. Yeah Yeah Yeahs ”It’s blitz”

New York-trions tredje platta suddar ut och ritar om gränser mellan rock och dansant pop. Mellan musik och konst. MEn har alltid en stark melodi att luta sig emot.

4. Lily Allen ”It’s not me, it’s you”

Det finns något befriande med Lily Allen. Att kunna kombinera söta melodier som låter tidigt 60-tal med texter som ”Fuck you”.

5. The Xx ”xx”

Låter stundtals som ett avskalat Velvet Underground. I bland som ett akustiskt R.E.M. Men oftast låter det som The xx. Det vill säga som ingenting annat.

Annons
Annons
Annons