Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till minne

/

Annons
Malin Nord
Östersund
Malin Nord, född i Bångåsen, Offerdal, har avlidit 92 år gammal.
Malin växte upp som näst yngst i en syskonskara på sex barn. När Malin var fyra dog lillebror. Två av bröderna dog vid 30 respektive 20 års ålder. Den enda systern dog 49 år gammal, då var Malin 42. Var alla dessa förluster en prövning inför kommande sorger?
I tonåren fick Malin följa med som lillbutös till fäbodarna och kanske grundlades då hennes djurintresse. Vid 22 hade Malin egen familj. Efter giftermål med Erik Nord från Ekeberg övertog makarna Malins hemgård och drev jordbruk med mjölkkor. Två döttrar föddes och en son, som de inte fick behålla.
Hur tröttande allt arbete måste ha varit förstår vi döttrar, när vi erinrar oss alla gånger mamma stannade hemma från sammankomster på söndagar, när det var legitimt att vila. Men det vävdes, gjordes sylta och annat tidstypiskt och spelades också teater med stort nöje och bravur. Ofta hörde vi mamma sjunga under arbetet, som alltid hade prioritet, men ändå gjordes med glädje.
När Malin var 46 stod hon ensam med allt, sedan Erik ryckts bort i cancer kort före sin 50-årsdag. Den fantastiska låga som alltid funnits i Malin hjälpte henne att fortsätta med gårdens skötsel. Djurbesättningen byttes ut till höns i mängd och äggförsäljning både privat och till affärer. Malin var alltid öppen för nya projekt och snart var det getskötsel och osttillverkning, som tog all tid. Även om allt skedde parallellt med till exempel vård av sommarbarn i flertal varje sommar. Malin tillhörde den generation, som inte heller försmådde bärplockning som inkomstkälla. Åtskilliga liter blåbär och lingon mättes upp.
Under de här ensamma åren föddes fyra barnbarn, som också fick njuta av vistelser på gården och åkturer på spark till Almåsa med god matsäck. När bistånd var av nöden hos oss döttrar kunde hon till och med lämna gården, med allt vad det innebar, för flera månader på annan ort. Mamma var stark och rakryggad, både kroppsligt och moraliskt.
Hennes dröm i ungdomen var att bli sjusköterska eller veterinär. Så blev det inte, men värnat om människor och djur har hon gjort i hela sitt liv. Det är med stor tacksamhet vi i familjen tänker på den varma omtanke hon själv fick skörda under sin sista tid på Tallbacka, Solliden.
Och det är med vördnad och beundran vi tänker på mammas livsgärning.
Döttrarna
Berit och Gertrud
Annons
Annons