Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systrarna Andersson klev fram i slutet

Två systrar från Umeå stod i centrum när Jämtland betvingade Norrköping. Sofie och Ida Andersson.
– Jätteroligt att vi både fick vara med och avgöra, säger Sofie.

Annons
Systrarna Andersson är inga normala matchvinnare. Och ingen kunde nog ana att de skulle ta den rollen i matchens början.
– Jag missade allt i början. Det var som ett lock på korgen. Riktigt pinsamt, menar Sofie, vars betydelse vuxit – hon gjorde sin andra raka match i startfemman.
Du och Ida brukar kanske inte vara med och avgöra matcher?
– Nä, men jag har spelat länge. Jag måste kliva fram. Men för Ida var det jättekul.
Ida var riktigt glad.
– Roligt att få vara på planen när det avgjordes. Men straffarna ska jag jobba på, sa hon och log åt missarna i slutet.
Sofie var faktiskt på väg att bli syndabock i förlängningen. Hon fick en teknisk foul i en sammandrabbning med Malin Aasa. Det gav Norrköping två straffkast och bibehållen boll.
– Jag tog returen och ramlade. När jag såg Malin ramla mot mig sparkade jag instinktivt med benet. Men jag skulle aldrig sparka för att skada och Malin är min förra lagkompis. Fast domaren hade en annan bedömning.
Coachen Jonathan Bolin blev dock topp tunnor rasande.
– Han sa att han skulle ha skickat hem mig till Umeå om vi hade förlorat matchen på min grej. Men då hade jag gått dit för egen maskin, säger Sofie – väl medveten om hur het Bolin kan bli ibland och att allt det han säger inte ska tolkas bokstavligt.
Jämtlands seger i förlängningen är kanske också ett trendbrott.
– I fjol hade vi vikit ned oss. Varit nöjda. Nu är det ett annat go i laget. Vi spelar för att vinna. Jag måste också ge en eloge till Jill. Hon styrde totalt och i slutet peppade hon oss och sa att det är lugnt, att det kommer att gå bra, säger Sofie.

Mer läsning

Annons