Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Rena rama short track-scenerna

+
Läs senare
/

Minns ni australiensaren Steven Bradburys skridskoguld i Salt Lake 2002?

Om inte prova att leta fram det på nätet och jämför med herrarnas sprintfinal här i bergen ovanför Sotji den här tisdagen i februari, som kommer att gå till historien.

Åt Ola Vigen Hattestad fanns inget att göra, vare sig för silver-Teodor Petersson eller någon annan. För de andra krockade som käglor utefter den lösa och svåråkta banan.

Bronsmannen Emil Jönsson, som såg ut att ha gett upp tidigt efter ett första strul, kunde tilll slut glida förbi både en och två och tre åkare och bärga en efterlängtad OS-medalj.

Och som om det inte var nog dramatiskt utefter banan. Även efteråt drog publiken efter andan, då Jönsson låg totalt utslagen på rygg och först efter flera minuter kunde han ledas iväg, assisterade av både glada och chockade svenska ledare.

Men vilken dag det blev. Tre svenskar i final. Och "bara" två norrmän, Snacka om maktdemonstration.

Åsarnas Umeimport Teodor Petersson visade att han 25 år gammal kommit till den yppersta världseliten för att stanna – och prestera i stora mästerskapsfinaler.

Och Emil Jönsson. Vad säger man?

Jo, äntligen!

Och ett stort grattis!

Nu kom medaljen, låt vara på ett annorlunda sätt ...

Hela träningen och satsningen de senaste åren har varit inriktad på Sotji-OS, de lite längre sprintbanorna (som kräver mer "traditionell" uthållighet i jobbiga väder och snöförhållanden).

Ingen manlig skidåkare har fler segrar i internationella sprintlopp än 28-åringen från Årsunda. Hela 16 vinster är ett imponerande facit. Sedan får Petter Northug säga vad han vill.

Men de facto har siffran för de internationella mästerskapsmedaljerna fram till Sotji inskränkt sig till en. Ett brons från Oslo-VM 2011 ...

Att Ida Ingemarsdotter är Sveriges ledande – och en av världens allra bästa – sprintåkare visade den 29-åriga härjedalskan än en gång.

För även om det inte blev medalj den här gången tog hon sig fram till finalen genom att, som alltid, köra taktiskt smart (ni såg kanske hur hon till synes slog av på farten i kvarten, för att få en gynnsammare lottning i semin). Och en finalplats kan aldrig vara ett misslyckande i ett OS. Särskilt som säsongen inte varit optimal – för Ida heller.

Men förhållandena var, som sagt, tuffa. Flera plusgrader och fuktigt i luften under hela morgonen och förmiddagen gjorde att tävlingsledningen beslutade sig för att efter kvalet salta hela banan – utom de långa nedförsbackarna. Anledningen till att man "lämnade" backarna var farten, att det skulle gå för fort. Och i fristil fanns heller ingen risk att skidorna skulle "fastna" genom det skiftande underlaget.

Trots det noterades flera fall och andra incidenter. Bland de som trillade fanns olyckligtvis svenskan Hanna Erikson (tidigare Brodin).

Dagen började ändå bra svensk del, med hela sju åkare vidare, varav tre damer.

Och till fyra till semifinalerna är också ett godkänt facit, som visar att formen är fortsatt god.

Fortsättning följer i bergsmassivet Laura ...

Annons
Annons
Annons