Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Krönika: Ronaldo – frälsaren

+
Läs senare

Det var superstjärnornas kamp, det var en fotbollsgud mot en annan. Stålmannen mot sockertoppen; Zlatan mot Cristiano, Ibrahimovic mot Ronaldo.

Och på förhand var det bara en sak som var fullständigt självklar och säker. En av dem skulle sträcka ut sina armar i Stockholmsnatten. Den andre skulle sucka uppgivet och skaka på huvudet efter att drömmen om en sommar i Brasilien slagits i spillror.
Cristo Redentor heter den. Jesusstatyn som blickar ut över Rio de Janeiro. Den 40 meter höga, himmelskt vackra.

Tisdagskvällens motsvarighet blev en majestät med ett snarlikt namn. Tisdagskvällens frälsare blev Cristiano Ronaldo.
För det är han som kommer att leda sitt land i VM 2014.
Hoppet levde på Friends Arena. Men kändes under de första 45 ändå bara som en tidsfråga, en transportsträcka mot det oundvikliga. En lång dags färd mot ett mål från Cristiano Ronaldo.
Han ställde in siktet under första halvlek. Avlossade fem skott mot en storspelande Andreas Isaksson.

Och i andra fortsatte skräcken. Ända tills han stormade fram på Ronaldovis och fullständigt förödande 0–1 var ett faktum. Ett 0–1 som kom psykologiskt tungt efter Sebastian Larssons superläge sekunderna innan. Och tungt efter Sveriges forcering i slutet av första halvlek.

Några minuter där det såg riktigt, riktigt bra ut.
Men Ronaldo förstörde festen, även om Zlatan visar att Friends Arena är hans. Hans och ingen annans.

Under några fantastiska minuter i andra halvlek fick han Sverige att leva, hoppas och tro. I en återuppståndelse, en uppenbarelse.
Han satte mål elva och tolv i sin sjunde match i templet Zlatan Arena. De två mål som räckt till VM om bara … ja, om om inte fanns.
Stålmannen fick se sig slagen när sockertoppen rann igenom gång efter annan.

Cristiano Ronaldo är galet bra. Jag har väldigt svårt att förstå och acceptera hans eviga gestikulerande, hans trånande blick och hans ständiga gnäll på domarna. Men det var han som frälste sitt land; det blir Cristiano ”Cristo Redentor” som får sträcka ut sina armar över Rio.

Ett Rio en trotjänare som Anders Svensson inte får uppleva. En landslagsepok är över och frågan är också om novembernatten inte blev Erik Hamréns sista som kapten för den kapsejsade skutan Sverige.

Jag hade en vag förhoppning inför kvällen. En dröm om en ”win” i form av ett svenskt avancemang, en ”win-win” i form av att Zlatan skulle bli superduellens hjälte och en ”win-win-win” i form av att Lars Lagerbäcks och Ari Skúlasons Island skulle sno VM-biljetten ur de kroatiska nävarna.

Jag fick ingenting. Jag fick en alldeles fantastiskt underhållande kväll, men till slut var det ändå bara ”loose-loose-loose”.
Jag ska låta mig vaggas till sömns av underbart melankoliska Winhill/Loosehill.

Jag ska nynna med i refrängen ”We lost all our chanses”.
Låten heter ”Long way to next stop”. Och för svensk del är det väldigt, väldigt långt till nästa fest.

Kvalet till EM 2016 känns inte alls lockande just nu.


Andreas Lidén

Annons
Annons
Annons