Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Snyggt dubbelspel när Jekyll blir miss Hyde

+
Läs senare
/
  • Anna Söderling gör en fin gestaltning av dubbelnaturen Jekyll/Hyde i samspel med Ellen Hennigs Sarah.

The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde av Robert Louis Stevenson kom ut 1886 och filmatiserades första gången redan 1908. Dubbelnaturen lockar och historien har både filmatiserats och dramatiserats många gånger de senaste hundra åren. BBC:s dramaserie Jekyll med James Nesbitt i titelrollen är ett av många exempel. I Sverige har bland andra Malmö Opera och Moment teater inspirerats av historien. Jönköpingsbaserade Teateri, som gästspelade i Östersund i torsdags kväll, placerar historien i modern tid och låter dessutom dubbelnaturen Jekyll/Hyde bli kvinna.

Jenny Jekyll är läkaren som låter de rika betala de fattigas vård, godheten och korrektheten själv samt räddningen för samhällets bottenskikt. Det är ur uteliggarnas perspektiv vi går in i historien. De som inte har någon dörr som låser ute de brutala morden som pågår i gränderna kring Canal Street, där allt går i smutsgrått och ljuset är satt på sparlåga. På Dr Jekylls mottagning arbetar också Sarah. Genom hennes ögon möter vi en sen kväll Helen Hyde, Jekylls alter ego, som sånär tar livet av Sarah. Den fyrhövdade ensemblen klarar de rollbyten som dramatiseringen kräver mycket bra. Särskilt krävande är dubbelnaturen Jekyll/Hyde vars växlingar Anna Söderling gestaltar fint. Hon gör dessutom en tredje separat roll utan att det blir rörigt. Jag gillar också Anna Hennigs Sarah som växlar mellan nervositet och påtvingad handlingskraft.

Men lite för ofta far frågan varför genom mitt huvud. Men varför berättar han det nu? Varför släpper hon lös henne och vänder ryggen till? Varför följer han med? Alla trådar i intrigväven håller inte. Till viss del kan det bero på vanan vid tv:n som förmedlare av mordhistorier och krocken med teatrala konventioner men det är inte hela förklaringen, det finns glipor i intrigväven.

Jag tycker också att man hade kunnat spela mer på skräcken i historien och teaterrummets möjligheter – nu är det först i slutscenerna som jag ryser på riktigt och det känns kymigt att ha bilen några kvarter bort.

Men historien är inte bara skräck och mordgåta, här finns också en djupare allmänmänsklig fråga som gör att Jekyll och Hyde fortfarande intresserar 116 år efter sin tillkomst. Jekyll vill genom sina experiment skilja ut den onda delen av sin personlighet för att bli alltigenom god – vad alla alltid förväntat sig av henne. Men i Hyde finner hon en intensiv livskänsla som blir omöjlig att förneka. Tankar som stannar kvar även efter det att sista skriket ljudit över Canal Street.

Annons
Annons
Annons