Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Minnesord: Stig Losing, Rätan

+
Läs senare

Stig Losing har lämnat oss två månader efter sin sjuttioårsdag.

En tapper krigare har lagt ner vapnen. Tapper har han varit livet igenom. Stig föddes 1945 som enda barnet till Rut och Valter Losing i Rätan. Ganska tidigt under hans uppväxt fick hans föräldrar vetskap om, att han hade ett hjärtfel och förmodligen inte skulle bli så gammal. Men Stig var av ett segt släkte.

Efter avslutad skolgång deltog han i arbetet på gården och i skogen fram till sin värnpliktstjänstgöring vid I5 i Östersund. Därefter vidtog skogsarbete. Hans arbetsgivare i skogen var Domänverket och Skogsstyrelsen. Han verkade bland annat som arbetsledare för plantsättare samt arbetade med skogsröjning och avverkning.

1991 startade golvfirman Hedex sin fabrik i Rätan endast några stenkast ifrån Stigs hem. Där arbetade han fram till 2009 när fabriken lades ner. Förutom sitt dagliga arbete i fabriken utövade han tillsyn där under helger och semestrar.

Stigs liv bestod av så mycket annat än arbete. Så länge hälsan tillät hade han hundar. Stora hundar som krävde mycket motion. När han inte längre orkade ha en egen hund blev han extrahusse åt Rossi - en fantastisk fågelhund. De två hade många fina dagar tillsammans så länge Rossi fanns i livet. Djur överhuvudtaget var ett stort intresse. Från första snön och ända fram till våren utfodrade Stig ett tiotal rådjur morgon och kväll. Även småfåglarna blev rikligt matade.

Dagliga promenader i skog och mark efter arbetet gjorde honom väl förtrogen med vad som hände. Han visste alltid vilken dag fiskgjusen kom till sin tall vid Ljungan och han mötte björn vid många tillfällen.

På biblioteket i Rätan var han en välkänd kund. Han hade ett brett litterärt intresse och var mycket beläst. Han lyssnade också gärna på musik. Så småningom ville inte hans hjärta lika mycket som han själv ville. Två stora operationer genomgick han i Umeå och repade sig förvånansvärt snabbt. Sista halvåret i hans liv avtog orken snabbt och det uppdagades att han också hade drabbats av en obotlig cancer. Tack vare förnämlig hemsjukvård från Östgärde fick Stig tillbringa sin sista månad i livet hemma på mon i Rätan.

Vi i byn minns honom som med glädje kom med sin verktygsväska när någon hade problem med röjsågar, motorsågar eller något annat verktyg. Han tog sig alltid tid för alla och var en människa man kunde känna sig trygg med.

Jag och all släkt och vänner känner stor saknad efter en verklig kämpe.

Anita Holmberg för familj och vänner

Annons
Annons
Annons