Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Minnesord: Maud Sedvallsson, Frösön

+
Läs senare
/

Vår älskade mor Maud Sedvallsson, född Melldahl, somnade stilla in med oss vid sin sida den 8 februari 2016.

Mor föddes i Stockholm den 10 november 1931, fem år efter sin storebror Henrik och 15 minuter före sin tvillingsyster Inez. Vår morfar Kalle föddes i Småland men växte upp i Stockholm, men mormor Karin kom från Östersund, så alla sommarlov tillbringade syskonen hos sin mormor och morfar på Vattenverket. Många är de minnen som mor berättade från denna tid. När tvillingarna var i tonåren skildes föräldrarna och Karin flyttade tillbaka till Östersund med flickorna medan sonen valde att stanna kvar i Stockholm.

Att vara tvilling har sina fördelar och vi har skrattat gott åt de många berättelser vi fått höra om hur hon och Inez busade i unga dagar. Fröken i småskolan och chefer genom åren fick nog några extra gråa hår när de gång efter annan blev lurade och inte visste vem som var vem.

Efter ett par år i Östersund återvände dock Maud och hennes syster till Stockholm. Maud jobbade ett tag på Gevaliarosteriet och kanske hade systrarna blivit kvar i Stockholm om inte Inez blivit sjuk och hamnat på Solliden. Då flyttade även Maud tillbaka till Östersund och här blev hon kvar. Hon fick jobb på klänningskonfektionsföretaget Ceson där hon förutom att utföra kontorsgöromål även var mannekäng. Under denna tid träffade hon vår far Gunnar Sedvallsson och 1958 blev det dubbelbröllop i Frösö kyrka tillsammans med tvillingsystern och hennes man. Två döttrar kom sen till världen, Carina född 1960 och Kina (Christina) född 1964.

Vår mormor var en driftig kvinna och vid den här tiden drev hon pensionat Stensgården där mor hjälpte till mycket utöver sitt ordinarie jobb inom klädbranschen, först på Hellgrens och senare på H&M. Det som betydde mest för mor var omtanken om andra och 1977 omskolade hon sig och jobbade sedan fram till pensioneringen inom vården. Ett yrke där hennes omtanke och omsorg om andra människor verkligen kom till sin rätt. Omtanken fanns givetvis även för hennes nära och kära och hennes barnbarn har många fina minnen av sin mormor som alltid var närvarande, fantasifull och full av leklust.

I unga dagar var Maud gymnast i Östersunds gymnastikförening och sedan blev det vattengymnastik där hon inte missade ett enda pass under alla år hon var med. När hon gick i pension var det boule som blev både mors och fars stora intresse. Vår far jobbade 40 år inom flygvapnet och då var steget inte långt för mor att utbilda sig till flyglotta där hon var aktiv under en stor del av vår uppväxt.

Sensommaren 2013 gick vår far bort och de sista åren blev jobbiga för mor, men det sista hon sa innan hon somnade var: Nu har jag det så skönt. Även om saknaden är stor så vet vi att hon nu har fått ro och det ger oss tröst i sorgen. Far har räckt ut handen, mor har fattat den – men de båda fattas oss.

Döttrarna

Annons
Annons
Annons