Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Henry Nilsson, Öratjärndalen

Henry var vår vän, vi såg när han stod på gården och såg upp mot himlen och iakttog morkullans sträck i försommaren.

Annons

Vi såg när Henry ordnade och fyllde sitt stora fågelbord och log när stora och små kom för att äta. Vi såg när han väntade på rävarna och grävlingen och förberedde deras måltid.

Det var livet som var viktigt för Henry, livet han var rädd om. Vi såg när han vårdade om tidigare generationer och hur ömsint han var med brorsbarnen.

Vi såg Henrys noggrannhet i allt han gjorde och allt han ville. Vi såg hans kamp mot värk och sjukdom.

Vi är innerligt tacksamma för vänskapen under alla år. Det är så svårt att säga farväl, men så levande vill vi minnas Henry.

Vännerna Lisbeth, Rut, Eva-Stina

Annons
Annons
Annons