Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ge aldrig avkall på människovärdet

+
Läs senare

Jag lovade mig själv att aldrig springa efter tunnelbanan sedan jag flyttat, eftersom nästa tåg kommer inom några minuter. Det löftet höll en kort tid. Rätt som det var ramlade jag dit och plötsligt sprang jag som besatt mot tåget som var på väg att gå, sällan ensam. Ibland har jag varit bland de som tryckt sig in genom en dörr som hållit på att stängas.

Mina resor till jobbet, från Uppsala till Skärholmen, är ibland som ett löparpass mellan färdsätten. Andra pendlare verkar vara mer i yogabalans och andas lugnt. Jag avundas alla lugna, coola resenärer men inser att jag aldrig kommer vara en av de som inte svettas på väg till jobbet. Även om jag har gott om tid ökar jag takten. Kanske ett storstadsfenomen, eller?

Däremot lägger jag inte längre ner krut på tröstlösa politiska diskussioner, vilket jag gjorde tidigare. Numera föredrar jag dialogformen. Jag blir irriterad på mig själv ibland, när jag kommit därhän att jag inte ids bry mig. Numera är jag klok och väljer mina utfall.

Dock ger jag aldrig avkall på människovärdet i diskussioner, då vaknar Jämthunden och dess skall i mig. När jag var bosatt i Östersund var jag redan i unga år engagerad på olika sätt inom Röda korset. Människor på flykt hade sin empati hos mig redan i mitten på åttiotalet. Glömmer aldrig uppdraget som flyktingfadder. En värdefull erfarenhet som jag burit med mig i livet och varit guld värd.

Dessa möten har gett mig ränder som aldrig går ur. Jag är glad att det var naturligt för mig att få förståelse för andra människors utsatta livssituationer, som ofta var svåra att finna ord till. Jag glad att jag är orädd för det främmande, kanske drag av jämten i mig.

Ofta vill jag komma ihåg de soliga minnena i möten med människor. World cup i Åre med vänner från Iran var ett underbart festligt spektakel på åttiotalet. Vi hade kul och det var spännande. Ler fortfarande när jag tänker på det.

Därför blir jag både arg och ledsen när vindarna blivit kyligare bland oss människor. Om inte jag orkar engagera mig och stå upp för vad jag tycker är rätt, vem ska då bry sig?

Vad som är rättvisa och orättvisa har jag inte svaret på. Men jag kommer aldrig ge avkall på att människovärdet är okränkbart. Det handlar helt enkelt om respekt för varandra. Gör inte skillnad.

Annons
Annons
Annons