Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Biliga funderingar om en god vän

+
Läs senare

Det sägs att hunden är människans bästa vän. En annan stark kandidat till människans bästa vän är bilen och då tänker jag på vilken praktisk nytta vi har av bilen. Den ger frihet och är praktisk när man ska transportera saker. När man bor på landsbygden, utan kollektivtrafik, är den nödvändig för att få hem mat, åka till bio med, den går att sova i och mycket annat.

Det finns naturligtvis stunder när bilen inte är min bästa vän och det är när den inte startar eller behöver repareras, då utsätts vår vänskap för påfrestningar. En bra bil för mig är en bruksbil som aldrig behöver lagas, drar minimalt med bränsle, inte ser ut som de flesta andra bilar och aldrig behöver pensioneras. Ännu har jag inte hittat den bilen men med några bilar har jag haft ett långt och kamratligt förhållande.

Alla duger oavsett hur man ser ut tycker jag gäller mer människor än bilar. Moderna bilar är utformade i vindtunnlar och byggda enligt samma energieffektiva koncept och det är bra, men de ser mer eller mindre likadana ut allihop. Det förvånar mig inte ett dugg att jag och andra ibland irrar runt på parkeringen utanför ett köpcentrum med panik i blicken och letar efter bilen.

En god vän vill jag förstå mig på. Moderna bilar har jag svårt att förstå mig på och vi är definitivt inte på samma tekniska nivå, det inser jag när jag sitter bakom ratten på en modern bil. Gamla bilar, då menar jag 1960-, 70-, och i viss mån 80-talsbilar, var enkla och okomplicerade som passade mig. Där fanns ratt, växelspak, ett fåtal knappar/reglage, som till lyset, vindrutetorkarna och en fläkt som tjöt mer än den blåste och handbroms. På några gamla bilar jag har haft drog man åt handbromsen med en fotpedal men det hette ändå handbroms, det var enklast så. I en modern bil känns det som jag sitter vid ett rymdskepps manöverpanel, fotpedalerna och ratten är i stort sett det jag vet hur man använder och då tänker jag inte på alla knappar som kan sitta på en modern ratt.

Allt var inte bättre med bilar förr, moderna bilar går inte sönder så ofta och det tycker jag är en bra egenhet. Problemet är att när en nyare bil går sönder är inte ens det lätta lätt längre, som när batteriet behöver bytas. Då kan det bli till att gå på upptäcktsfärd. Batteriet kan sitta under förarsätet, under baksätet, i bagageutrymmet, det enda man med säkerhet kan veta är att det inte sitter lättåtkomligt. På gamla bilar fanns det gott om plats i motorutrymmet och det fanns plats för provisoriska lagningar. Många är vi som till tillfällig fläktrem har använt skosnören, nylonstrumpa och slips.

En bra sak med både gamla och nya bilar är att de inte kan prata. Hade de det hade kanske inte min bil velat ha mig som sin bästa vän och rattvridare.

Annons
Annons
Annons