Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skulpturparken i Espnäs

/
  • MalinMatilda Allbergs verk Solig dorje kommer att förändras i takt med att solrosfröna blir solrosor.
  • Linda Petersson hittade en skogsglänta för sitt verk Sorgfrid
  • MalinMatilda Allbergs verk Solig dorje kommer att förändras i takt med att solrosfröna blir solrosor.
  • Under året har barn från Lockne arbetat med betongkonst som också ingår i parken.
  • En rostig vedspis som altare i Linda Peterssons Sorgfrid.
  • Staffan Schönbergs Faluröd jämtländsk ovoo är inspirerad av schamanistisk-buddistisk tradition från Mongoliet.
  • Annika Rahms Tiden blåser iväg, jag är uppbunden nu, kan du återkomma?
  • Katarina Franck hjärta Marcel Duchamps alter ego R Mutt.
  • MalinMatilda Allberg har använt fem påsar solrosfrön till sitt verk Solig dorje.Foto: Malin PalmqvistKatarina Franck gör ett ”nature-made” verk som en parafras på Marcel Duchamps ”ready-made” Fontän.
  • MalinMatilda Allberg föll för utsikten över Locknesjön och ramade in den.
  • Vila är en av fyra delar i Anki Hallqvists verk Vägen tillbaka.
  • MalinMatilda Allbergs verk Solig dorje kommer att förändras i takt med att solrosfröna blir solrosor.

På midsommardagen öppnar årets landart- och skulpturpark i Espnäs invid Locknesjön till musik av Trumvärk och slagord.

Sex konstnärer och barn från Lockne har låtit sig inspireras av platsen.

Annons

Längs den gamla byvägen har sex konstnärer skapat platsspecifika verk som utgår från de förutsättningar naturen ger. Rundan utgår från Anki Hallqvists hem och loge, det är också hon som bjudit in de deltagande konstnärerna. Dessutom har en grupp barn i byn arbetat med betongkonst under hennes ledning. Betongskulpturerna ställs också ut och blir en del av skulpturparken.

– Vi har på något sätt kommit överens om det kontemplativa, många av oss har jobbat med det tidigare, säger Linda Petersson.

Den moderna landart-rörelsen drog igång på 60-talet och kallas på svenska också jordkonst, vilket är extra talande i MalinMatilda Allbergs verk som kommer att växa under sommaren och se helt annorlunda ut när parken stänger för året den 2 oktober. Med stenar och, i dagsläget små, gröna solrosskott som förhoppningsvis växer sig höga har hon skapat en lamaitisk dorje, en symbol för balans och harmoni som hon kallar Solig dorje.

– Förr odlade man mycket inom den psykiatriska vården, jag vet att Frösöklinikerna var så gott som självförsörjande på grönsaker, berättar hon.

Längre bort på åkern finns en del av Anki Hallqvists fyrdelade verk Vägen tillbaka. En björkstock vilar på en rostig säng som balanserar på ett stenröse. Björkformen återkommer i de andra delarna av verket som börjar med en tvärliggande björk bland de vertikala trädkompisarna med titeln Streck:

– Det är så jag betett mig, jag har sprungit som ett streck genom allt, säger hon.

Plötsligt avtecknar sig en vit porslinstoalett mot sjöutsikten märkt "K. Franck 2011". Ur öppningen tittar en ung rönn fram. Verket, som heter Fontän- och meteoritkrater", är en parafras på Marcel Duchamps ready-made Fontän från 1917. Duchamps verk är en vit porslinsurinoar i ny vinkel signerad R. Mutt. På björkstammen intill ett hjärta mellan Katarina Francks initialer och R. Mutts.

Lika överraskande som toaletten är Annika Rahms torkvinda i regnbågens alla färger med titeln: Tiden blåser iväg, jag är uppbunden nu, kan du återkomma?

Staffan Schönberg har skapat en "Faluröd jämtländsk ovoo" med inspiration från en resa till Mongoliet där han tillsammans med svenska och mongoliska konstnärer arbetade med just land art. Den traditionella ovoon är en pinne i ett stenröse med kornblått sidentyg som sveps av vinden. Staffans är faluröd.

– Man ska gå tre varv medsols runt den, lägga en sten på röset för varje varv och tänka på något bra. På vissa ställen såg vi bilspår runt dem, folk hade inte haft tid att kliva ur bilen.

I en glänta intill vägen snitslar vita band en bana inåt.

– Det var den här platsen jag fann, det var som ett fridens kapell, säger Linda Petersson.

En gammal sönderrostad vedspis fanns på platsen. På den har hon placerat en grå Televerkstelefon märkt SORGFRI och batteridrivna ljus. De vita snitslarna leder vidare in till en glänta där tre stolar finns utplacerade.

– När jag var liten var det ett speciellt träd som jag kramade, jag hade glömt det, det var väldigt energigivande, säger hon och föreslår att besökarna gör detsamma.

Annons
Annons
Annons