Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skapar närhet till 1700-talet

/

"Din tillgivne make, Simon Persson." Så avslutas breven hem till hustrun Brita där vi på avstånd får följa karolinernas väg mot Norge år 1718 och det sorgliga återtåget, där 3000 soldater fryser ihjäl i fjällvärlden.

Annons

I dag arrangerade Jamtli "Karolinervinter" med bland annat dramatisk tidsresa i form av fjällmarsch, föredrag och premiär för Jämtlands kulturkompanis nya uppsättning som tagits fram i samarbete med Jämt-Trönderska föreningen Armfeldts Karoliner.

Men det är inte krigets strapatser som är i förgrunden i den halvtimmeslånga uppsättningen "Brita – indelt soldats hustru". I stället är det den vardag som fortgår i krigets skugga. Den där barn föds utan fäder i närheten, där de unga blir vuxna tidigare än annars och där hustrur blir till änkor. Greppet är bra, det berättar om vad krig gör med ett samhälle men också om vad det innebär för dem som lever kvar. Vad händer med familjen i soldattorpet efter soldatens död?

Lena Bengtsson är ensam på scenen i en enkel scenografi. Enkel svart fond, en väntande vagga, en pall. En särk fungerar som symbol för den frånvarande maken och ett tygbylte för det barn som föds under pjäsens gång – särken fungerar mycket bra medan byltets funktion kan bli bättre. Med stark och klar sångröst förmedlar Lena Bengtsson både tidskänsla och stämningar i de sånger och psalmer som löser av det talade berättandet.

Håkan Borgstens text väcker nyfikenhet på, och skapar en närhet till, det tidiga 1700-talets Jämtland och dess sedvänjor. Men där finns också en balansgång, i bland lyser den pedagogiska ambitionen igenom illusionen. Men ofta, mycket tack vare den mot kriget kontrasterande stillheten, de fina nyanserna och de små åthävorna i spelet, griper pjäsen tag, bränner till och berör. Den indelta soldatens hustru känns nära och angelägen.

När jag sitter där i publiken i den underjordiska delen av museet slår det mig att pjäsen borde spelas i någon av museets historiska miljöer. Här får spelet en orättvis konkurrens av lekande utställningsbesökare. Ett koncentrerat rum skulle göra den komprimerade pjäsen gott. Och jodå, den tanken är redan tänkt, berättar Håkan Borgsten efteråt. Lillhärdalsgården är en möjlig spelplats för framtiden men tanken är också att komma ut på turné både i Jämtland och Tröndelag.

Annons
Annons
Annons