Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Så mycket mer än bara Emil

+
Läs senare
/
  • Rolf Anderzon ordnar inför en utställning till teknaren Björn Bergs ära. Utställningen är öppnar på lördag den 9 juli och håller öppet till den 31 juli.Foto: Håkan Luthman
  • I samband med vernissagen presenterar Kajsa Willemark sin bok om Björn Berg som även den heter Från New York till Lönneberga.

Nederhögen och New York. Lönneberga och en härjedalsk fäbodvall. Resor kors och tvärs över jorden. På lördag öppnar en ny utställning om den mångsidige Björn Berg på Hackås maskin och kultur.

Rolf Anderzon är i bryderier.

– Vi vill försöka visa lite av hela hans bredd, med visst fokus på Härjedalen, säger han.

Överallt målningar, teckningar och illustrationer av Björn Berg. Han var oerhört produktiv. En av bilderna, Grupparbete för bildmakare från 1980, som kanske ska med i utställningen visar en koncentrerat tecknande man på gående fot omsvärmad av demoner.

I runt 40 år jobbade han och Alf Henriksson tillsammans på Dagens nyheter. Alf Henriksson skrev dagsverser och Björn tecknade till.

Bestämde ett tema på morgonen, arbetade var för sig och lämnade in utan att jämföra med varandra.

Det var 1952 som Björn Berg, 29 år gammal, efterträdde DN:s tidningstecknare Birger Lundquist, som ansågs gudabenådad.

– Det påstås att Birger Lundquist sa ”jaså har han kommit nu” från sin sjuksäng när han fick se Björn Bergs bilder, säger Rolf Anderzon som sätter samman utställningen.

Att ta Birger Lundquists plats var tungt men utan att plagiera hans sätt att teckna hittade efterträdaren en egen personlig stil. Han tyckte mycket om rörelse och tecknade mycket boxning, dans, teater och opera.

– Jag älskar myller, brukade han säga.

Rolf Anderzon visar en teckning från en resa till Kina där myllret är tydligt.

Resorna var många , på första uppslaget i Kajsa Willemarks bok om Björn Berg, där Rolf ansvarat för foto och bildmaterial, ritar röda streck ut rutterna för Björn Bergs värdsomseglingar genom luften och över haven.

Men mest känd för flest människor är Björn Berg nog som Emils tecknare samt som teknaren bakom Alf Prøysens Teskedsgumma. Den första förlagan till Emil var en pojke på Djurgårdsfärjan, en teckning Astrid Lindgren såg.

Där anade hon en person som kunde teckna hennes Emil. Björn Berg tog på sig uppdraget och åkte i folkabuss till Lönneberga och tecknade allt där nere: mygg, gödselstackar, allt. Sedan blev sonen Torbjörn den levande modellen. Men visst finns det en tydlig Emil i ett fotografi av Björn Berg från 2006 – så skulle en åldrad Emil se ut, busleendet på lur.

Men Kajsa Willemark börjar boken om Björn Berg med orden: ” ’Det har varit så mycket mer än Emil’ sa Björn Berg en av de första gångerna vi träffades. ‘Berätta’ sa jag och det var så det började.”

De träffade makarna Björn och Eva Berg när Rolf gick igenom Björn Bergs arkiv. Det var ruskigt omfattande och Rolf bad Kajsa följa med och göra en intervju.

– Det var upprinnelsen till boken, säger han.

Björn Bergs mamma, Gertrud Olsson, kom från Nederhögen i trakterna av Rätan och Röjan i Bergs kommun. Hon var handarbets lärarinna som via Stockholm kom till Tyskland för att lära sig språk och passade på att gå målarskola. Där mötte hon Björns far, Folke Wilhelmsson-Berg som var konstnär. Björn föddes i Tyskland men växte upp i New York. När han närmade sig tonåren kom depressionen och 1935 återvände familjen till Sverige. De m ellanlandade i Nederhögen för att sedan bosätta sig i Stockholm. När andra världskriget tog slut var suget efter att komma ut i Europa stort. Björn Berg studerade i Paris och var staffli kamrat med Bengt Lindström. Där mötte han också för första gången Eva Gehlin-Berg, också hon konstnär, som skulle komma att bli hans hustru.

Familjen hade fem barn, Björn Berg en heltidsanställning på DN och allt det andra gjorde han parallellt.

– Man blir alldeles matt, att de orkade, säger Rolf Anderzon.

Han berättar beundrande om detaljrikedomen i Björn Bergs illustrationer till en av Alf Henrikssons historieböcker, All världens tider, där noggranna friser berättar om vart hundrade år. Boken spänner över 3000 år.

– Han höll på i tre år med den, säger Rolf Anderzon.

Ett andningshål i vidsträckta, ständiga resor och allehanda uppdrag fanns på familjens fäbodvall i Härjedalen. Sommaren 1950, efter Paristiden cyklade Björn och hans far runt i Härjedalen. Björn blevkvar i en liten hyrd stuga och tecknade smeder, vedhuggare och bydanser.

”Kanske var det av ekonomiska skäl han återvände till Stockholm för ett tillfälligt vikariat på DN”, skriver Kajsa Willemark. På 60-talet köpte familjen Berg den övergivna fäboden Östvallen.

Oljemålningarna blir allt färre när han börjar på DN, men akvarellerna fortsätter han med.

– Jag tror att det var tiden, när han inte tecknade eller målade så skrev han, säger Rolf Anderzon.

Men den bild han har av hemmet är varm: – Det var ett hus som var fullt av upptåg, ett inspirerande hem, säger han och berättar också att makarna pratade väldigt fint om varandra.

Eva Gehlin-Berg gick bort i mars 2006 och Björn Berg drygt två år senare. I närheten av den demonridne koncentrerade tecknaren finns en originalteckning av ett myllrande snöbollskrig ur Emil i Lönneberga.

Svagt i blyerts under bilden: ”‘Emil’ skrek Emils pappa”.

Annons
Annons
Annons