Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Så laddar Södergren för Gällivare

+
Läs senare

Anders Södergren, en av denna bloggs gästmedarbetare berättar via sin hemsida om sina tankar inför världscuppremiären i Gällivare.

Jag har sökt känslan i åkningen och hittat den. I ett tillstånd då allt stämmer tekniskt och kroppen andas harmoni, då är det fantastiskt att åka skidor. Det var så i Bruksvallarna, åkkänsla och harmoni. Det gick lätt!

Lördagen var ett kapitel för sig och om det berättade jag i förra krönikan. Inget favoritföre precis, men jag var chef över mig själv.
Hur mycket man än vill så måste man först och främst hitta flytet i åkningen och inte låta sig stressas av tävlingsmomentet och därmed tappa både teknik, rytm och flyt.
Insatsen i lördags var bra. Och det bästa: Jag åkte skidor med förstånd och lät känslan gå före viljan att vinna till varje pris.
Jag vann både tävling och känsla.
Söndagens fristilslopp gick av bara farten. Jag vaknade trött och seg. Gick ut och drog i mig en nypa härjedalsluft på gårdsplanen vid Bruksvallsliden och kvicknade till vid frukostbordet inne hos Jörgen och Ulla Myhr. Jag kände mig lugn och nästan för avspänd.

Uppvärmningen fuskade jag med. Gjorde några små svängar bara. Tröjan var inte ens fuktig, motorn långt ifrån uppe i varv.

Jag bestämde mig för att öppna ”lugnt”, att inte förivra mig. Att hitta flytet, trycket och den omtalade känslan. Tiderna jag fick längs spåret överraskade faktiskt, jag upplevde det inte som någon kanonöppning.

I takt med att motorn varvats upp och svettpärlorna börjat rinna kände jag mig stark rakt igenom. Det var en sån där dag då man gasar och bromsar och kör precis som man bara gör när formen är den rätta på alla plan.
I vissa partier åkte jag riktigt fort, i andra höll jag i åkningen och undvek att pressa mig för fullt. Segermarginalen på 40 sekunder var stor. En liten schackning hade jag, den parerades fint. Avståndet utökades, otroligt nog!

Jag fick de kvitton jag ville ha i mitt kära Bruksvallarna. Miljön där har jag skrivit om förr. Jag stormtrivs. Bland fjällen hittar jag min själsliga balans, styrkan och glädjen. Jag njuter i Bruks. Med familj, nära och kära och hundarna: Alfons och Nils och deras polare Tuffa och Whisky…

Efter tävlingarna reste jag hem. Där väntade min Lisa. Vi har inte träffats särskilt mycket på länge. Det har ju varit två veckors läger i Bruks med massor av träning, turbomöten med turbo Gunde och viktiga genomgångar om träning och tävlingar med förbundskaptenerna: FIRMA J och M, Joakim Abrahamsson och Magnus Ingesson…

Belöningen blev: en sovmorgon med Lisa. Ingen tid att passa, ingen träning. Bara mys och pys, matlagning och avkoppling.
Under tisdagen blir det ett skidpass här i Östersund där det går bra att åka skidor. På onsdag kör jag ett fartpass. På torsdag reser jag till Gällivare och på fredag åker jag världscupbanorna på Dundret. De är hårda och utslagsgivande. Tror de passar mig bra!
Sedan smäller det!
15 km fri stil på lördag. Jag vill gärna vara med från början, topp 10 för att jag ska känna mig nöjd. I fjol kom jag trea i premiären i Beitostölen. Kan något sådant upprepas så är det en klar bonus.
En lätt vecka här hemma gör mig förhoppningsvis piggare än i helgen. Det kan säkert behövas. Lukas Bauer, Legkov å grabbarna är troligen laddade de också. Jag tror på en fin svensk helg. Johan Olsson visade fina takter i Bruks, Marcus Hellners skejtkapacitet känner vi till. Han kan åka riktigt fort.
Söndagens stafett blir även den intressant.
Jag längtar och är lugn. I Gällivare tänker jag värma upp ordentligt. Det pratas om kyla. Då är det viktigt att vara het innan start.

Slutligen: Välkommen till Camp Södergren här i Östersund. Fina spår utanför stugknuten. Bra boende utlovas. Läs mer på: www.campsodergren.se
Vi hörs snart
Skidhälsningar
Anders Södergren
Annons
Annons
Annons