Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Rolf Lexmyr

+
Läs senare
/

Rolf Lexmyr avled den 9 januari, 74 år gammal.

De flesta grabbar på Frösön visste vem Roffe var, det var vår ledare, tränare, kompis, extrapappa med mera. Vi hade nog olika relationer till Roffe.

Min första kontakt var när vi skulle bilda vårt första fotbollslag, runt 1969-70, Frösö Isbjörnarna. Då ringde vi Roffe, det var han som fixade detta och mycket mer, kring lag och matcher. Hade vi frågor, så sprang vi ner till Frösö Sport på någon rast och kollade.

Det mesta kring fotbollen på Frösön handlade om Roffe och givetvis många andra idrottsledare. Det som var unikt med Roffe, var att han inte bara såg prestationen vi gjorde, han såg människan bakom den lilla killen som ville kicka boll. Han brydde sig om alla oavsett hur duktig man var, hade alltid en glad kommentar, klapp på axeln och peppade oss när vi spelade.

Jag vet att det finns många kompisar som håller med mig om dessa ord. Jag kommer inte ihåg tränaren Roffe så mycket. Mest minns jag medmänniskan Roffe, som alltid var positiv, peppande och brydde sig.

Jag flyttade som 17-åring till Norrköping, för att spela fotboll. Vi höll hela tiden kontakten, det gjorde vi ända fram till slutet, både på telefon och när jag kom hem och hälsade på.

Jag är så tacksam för att jag fick lära känna Roffe och över vad han lärde mig, kanske mest utanför plan, det var till stor hjälp när det var lite tungt på vägen.

Jag vet att det finns fler Roffe bland alla våra ungdomsledare, som gör ett stort jobb i det tysta. De ska veta att de behövs bland alla våra killar och tjejer som finns inom idrotten, som ibland behöver en extra klapp på axeln, de gör en stor samhällsinsats, som inte alltid värdesätts som den borde.

Det var några rader till en stor medmänniska!

Tack, Roffe!

Kent Hellström

Annons
Annons
Annons