Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Per Olof Persson

+
Läs senare

Vår fosterbror Per Olof Persson, Pelle i Imnäs, lämnade oss den 24 januari, 85 år gammal, efter en kort tids sjukdom och en veckas vård på Östersunds sjukhus.

Hans fru Maj-Britt fanns vid hans sjukbädd.

Pelle blev moderlös i tidig ålder och bodde några år hos sin morfar i Hallen. Hos farmor i stan började han sedan sin skolgång. Dem vördade han högt och hade hela livet stor förståelse och respekt för äldre och utsatta.

Som trettonåring kom han till Orrviken som lilldräng på Imnäs och gick fortsättningsskolan och konfirmerades i Sunne. För oss, Maj-Britt och Sören, blev han snart storebror. Under krigsåren fick han ta stort ansvar för gården när vår far låg inkallad. Då visade han sitt goda handlag med djur och förmåga att lösa problem. Militärtjänsten gjorde han i flottan förlagd i Stockholm, och han var naturligtvis en spännande blåjacka när han kom hem på permis. Intresset för sjö och båtar satt djupt rotat efter några säsonger på timmerflottningsbåtar på Storsjön. Efter värnplikten fick han så anställning inom försvaret på I 5 i Östersund där han stannade till pensioneringen. Där engagerade han sig i många år i fackligt arbete inom de civilanställdas organisation.

Imnäs blev under alla år en fast punkt. Lediga dagar och semestrar kom han hem till oss för att hjälpa till på gården och kanske ta en fisketur. Envist och sjövant besegrade han hög sjö och motvind för de stora fiskarnas skull.

Pelle hade krämpor och kroppsliga besvär under åren efter pensioneringen, men med sin envishet övervann han värk och rörelsehinder. Med humor och gott minne gav han sin stora vänkrets glädjestunder och berättade om folk och företeelser han mött och upplevt i sitt långa liv.

Till hans och Maj-Britts stuga vid Storsjöns strand kom grannar och vänner gärna för en pratstund och fick något gott för kroppen. Där trivdes han med sysslorna i trädgårdsland och på vedbacken tillsammans med både de vilda djuren och med de hundar han tog väl hand om.

Saknaden efter Pelle är stor men alla goda minnen bevarar vi med glädje.

Annons
Annons
Annons