Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Viktigt att förebygga kriser

+
Läs senare
/
  • Det är svårt att spara på akuta problem vare sig det handlar om missbruks- eller hjärtvård. Därför bör staten öronmärka pengar till just det förebyggande arbetet skriver två före detta partisekreterare Lars Stjernkvist (S) och Johnny Magnusson (M).   Foto: Scanpix
Ledare

Nedskärningarna på 90-talet var nödvändiga för att klara Sveriges ekonomi. Men de var inte gratis.

Nedskärningar i skola och omsorg får ofta dyra konsekvenser några år senare. Kan vi hitta något sätt att bättre klara dagens kris? Ett omaka par föreslår i gårdagens SvD att staten i statsbidragen öronmärker stöd till just förebyggande socialt arbete.

Tänk nytt.Varför inte låta kommunerna byta intagna i missbruksvården med varandra i stället för att som nu begränsa vården till den egna kommunen?

En väg är en investering som finns kvar i årtionden. Därför är det rimligt att den betalas av under flera år. Det är lite svårare att se förebyggande arbete inom det sociala området på samma sätt.

Fast med tanke på att vi vet vilka väldiga kostnader neddragningar på det området för med sig om det går snett för en enda ung människa, är det rimligt att fundera över hur man ska undvika att skära på sånt.

Två som funderar är de tidigare partisekreterarna Lars Stjernkvist (S) och Johnny Magnusson (M). De är inte överens om hur stora statsbidragen bör vara i krisen. Men i gårdagens SvD föreslår de, tillsammans med nationalekonomen Ingvar Nilsson, att staten reserverar en del av statsbidragen till just sociala investeringar. Det skulle förhindra nedskärningar i det förebyggande arbetet som riskerar att orsaka stora kostnader längre fram, menar de.

Genom att lägga kostnaderna på staten blir det lättare att räkna hem vinsterna av saker som uppsökande barnhälsovård och tidig lästräning där vinster kan räknas hem både i kommuner, landsting och stat, om än med oklar fördelning mellan de olika områdena.

Det finns onekligen fler områden där staten skulle vara bättre än kommunerna som huvudman.

Missbruksvården menar jag är ett sådant. Där talar allt fler om behovet att hålla ner kostnaderna genom att lägga vården i hemkommunen.

Klokare vore nog att låta kommunerna ta hjälp av varandra, så att missbrukaren kan ges möjlighet att komma bort från den miljö där missbruket pågått. Eller att låta staten ta ansvaret så att placeringen inte ska ge kommunerna den möjligheten till ”besparing”.

Sant är att Stjernkvist/Magnussons vinster inte är lätta att räkna hem. En annan fråga är vad som ska ingå. Lika sant är att felaktiga besparingar riskerar att bli väldigt dyra i ett senare skede.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons