Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vidga demokratins verkningskrets

+
Läs senare
/
Ledare

Med en knapp veckas distans till terrordåden börjar nya diskussioner att ta vid. Som möjligheterna att upptäcka våldsextremister i vardande. Polisen kommer förstås att dra lärdomar av det inträffade, och som medborgare kan vi vara vaksamma på individer som avviker från det normala. ”Samtidigt önskar vi inget angivarsamhälle, vi vill att folk ska kunna få vara annorlunda, leva för sig själva”, påminde Jens Stoltenberg när han i går medverkade i SVT:s morgonsändning. Så är det. Den som drömmer om absolut trygghet riskerar att vakna upp i samma mardröm som Winston, huvudpersonen i George Orwells ”1984”.

Vi bör precis som Stoltenberg påpekade akta oss från att dra förhastade slutsatser om eventuella tvångsåtgärder och frihetsinskränkningar. Däremot ska vi vara allt annat än defensiva i vårt demokratiarbete.

Terrordåden i Norge ger onekligen perspektiv på livet, inklusive det politiska livet. Det ohyggliga som inträffat får inte passera oss förbi utan en genomgripande diskussion.

Men hur? Vad ska vi diskutera? LO:s tidigare chefsekonom Dan Andersson har ett konkret förslag, han anser att statsminister Reinfeldt och Socialdemokraternas Håkan Juholt ska sätta sig ner och enas om grunderna för en bred demokratidialog som går bortom de stora talens fina formuleringar. Vi behöver, menar Andersson, försöka att förstå den utsatthet som många upplever som ständigt närvarande i dessa föränderliga tider. Vad händer med människor som går arbetslösa år efter år och med allt lägre ersättningar? Deras tilltro till demokratin lär knappast bli starkare. Trots att vi representerar olika politiska traditioner kan vi inte bara, för att citera Andersson, ”tänka i strid mellan idéer utan också se den materiella verkligheten”, exempelvis förhållandena i skolan och styrkan i våra trygghetssystem (DN 27/7).

Det finns exempel som pekar mot att Dan Andersson har rätt. Varför väljer unga män i glesbygder där det inte finns en invandrare så långt ögat når ändå att omsluta högerextrema värderingar? Eller om vi tittar på makronivå: Sverige har aldrig varit så rikt som i dag, ändå finns ett pyrande missnöje som leder människor till att söka svaren i radikala illäror. Det land som Anders Behring Breivik valde att ”försvara” med massmord är i verkligheten så långt ifrån ett ghetto i Islamabad man kan komma.

vi måste hitta medel för att utvidga demokratins verkningskrets, få fler att känna sig inkluderade. Men det kommer knappast att ske genom blocköverskridande samråd. I fem år har borgerligheten arbetat aktivt med att individualisera medborgarskapet, försvaga våra gemensamma institutioner och blanda ihop marknadens intressen med kollektivets intressen – just de problem som Dan Andersson identifierar.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons