Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vi behöver fler sociala kontaktytor

+
Läs senare
/
Ledare

I går föll domen i ett med länsmått stort bedrägerimål. En anställd på Östersundstidningar döms till tre års fängelse för att ha försnillat mångmiljonbelopp från sin tidigare arbetsgivare. Svart på vitt skriver tingsrätten att ”stora delar av förundersökningen utförts” av den vid tiden ekonomiansvarig a på Östersundstidningar. Ungefär som att bibliotekarien skulle leda förundersökningen av en misstänkt bokstöld på biblioteket . Tjänstemän på ett privat företag gör det jobb som polisen saknar resurser att utföra. Vad betyder det för rättssäkerheten , att ekonomiavdelningens kompetens avgör huruvida en ekobrottsling åker fast eller inte?

När Patrik Sjöberg beskriv er sin uppväxt får man intrycket att friidrotten gav honom en riktning mot en annars oviss framtid. Livet var inte utstakat av två ambitiösa föräldrar. Patrik Sjöberg växte upp med en ensamstående mor, han gick aldrig färdigt gymnasiet. Men han blev en av världens bästa höjdhoppare , och den som lotsade honom till de höga höjderna var hans framlidne tränare och styvfar, den legendariske Viljo Nousiainen.

I en nyutgiven självbiografi påstår Patrik Sjöberg att hans tidigare tränare utsatte honom för mångåriga sexuella övergrepp. ”Alla de här som han har utnyttjat var ju killar som kom från halvtrasiga hem, som kanske bara hade en förälder hemma”, säger Sjöberg.

Att växa upp utan social förankring och tryggheten av närvarande föräldrar är tyvärr en verklighet för många unga i dagens Sverige. Patrik Sjöberg sögs upp av idrotten, och när vi pratar om behovet av sociala kontaktytor brukar just föreningslivet lyftas fram som det goda exemplet. Paradoxalt nog kan man kanske tycka så här dagen efter Patrik Sjöbergs chockerande avslöjande.

Jag tror dock inte att den centrala frågan är hur vi ska lyckas avslöja sexuellt avvikande idrottstränare, utan hur vi säkerställer att inga barn faller ifrån och lämnas ensamma. I klartext handlar det om att fritidsgårdarna bör bli fler, inte färre. Antalet skolkuratorer borde öka, inte minska. De ekonomiska anslagen till dansgrupper, ungdomsorganisationer och idrottsföreningar borde bli större, inte mindre. Inte bara av den anledningen att ungdomar mår bra av att bli sedda och ha meningsfull fritid, utan för att det skapar kontaktytor. Samhället behöver sina sociala kontrollstationer. I en stor gemenskap är möjligheterna att fånga upp barn på glid, barn som far illa och blir utnyttjade av en förälder, morbror eller tränare större.

I dag känns det som att vi går i motsatt riktning. Politikens mål är inte att skapa ett större samhälle utan ett mindre, smalare och mer ensamt. Ingen tjänar på denna utveckling, allra minst de ensamma barnen.

En kovändning är också en vändning. I går meddelade Moderaterna att man tänker börja redovisa alla privata bidrag som överstiger 20 000 kronor. Eftersom Socialdemokraterna i princip stöder en sådan ordning, finns därmed förutsättningar för att Sverige kan lämna den lilla klubb av europeiska länder som saknar en öppen redovisning av partiernas finansiering.

Efter 20 år av förhandlingar , processande och hårda ord är den segslitna renbetestvisten över. Parterna har accepterat ett avtalsförslag, och friden har äntligen kommit till Härjedalen. Samtidigt avgjordes en annan långdragen tvist när Högsta domstolen bekräftade tre samebyars rätt att låta sina renar beta i kustlandet vid Nordmaling på vintern. HD slog därmed fast sedvanerättens betydelse, ett glädjande och viktigt besked.

De samiska traditionerna kan leva vidare, i verkligheten i stället för på museet.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons