Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Vad är det som händer?

+
Läs senare
/
Ledare

Bidragssystem står inte direkt överst på agendan när Socialdemokraterna ska hitta en väg för framtiden. Den som vill diskutera hur fan en sjuk eller arbetslös ska överleva utan att tappa livsgnistan betraktas som en bakåtsträvare, ett reaktionärt hinder i den förnyelse som sägs ligga framför partiet.

Vem är det som har bestämt det, att den traditionella S-politiken inte längre fungerar? Fredrik Reinfeldt. Efter att i två val i rad vunnit Det stora slaget om mitten är det borgerligheten som tillåts definiera vad den politiska vänstern ska stå för: vi ska acceptera skattesänkningarna, marknadens makt över välfärden och den urholkade tryggheten som den enda vägens politik. Scenförändringen är dramatisk. För det finns väl ingen som tror att Mona Sahlin offentligt hade avfärdat allt det som några månader tidigare var bärande inslag vid ett maktskifte, om Socialdemokraterna faktiskt hade vunnit valet? Nej, då hade de fyra åren av borgerligt styre beskrivits som en parentes i historien; väljarna testade högern och de visade sig återigen odugliga att regera.

Det finns ett alternativ till att låta borgerligheten definiera vad socialdemokratin ska vara och det är förstås att göra det själv.

Vänsterskribenten Björn Elmbrant har sagt att utmärkande för Socialdemokraterna är dess förmåga att kombinera förnuft med känsla. Det senare, känsla, blir i det här sammanhanget synonymt med moral. Att aktivt politiskt motverka alltför stora klyftor är inte bara rationellt – det vill säga, bra för hela samhället – utan moraliskt riktigt.

Häri ligger en viktig skillnad mellan dagens höger och vad som borde vara framtidens vänster. Anders Borg har sin miniräknare, men han saknar en grundläggande känsla för rättvisa.

Vad vi sett under de senaste veckorna är hur ledande S-företrädare – Mona Sahlin, Thomas Östros, Sven Erik Österberg, Stefan Löfven – dragits in i det moderata gravitationsfältet och tappat sina moraliska kompasser. Socialdemokrater har helt plötsligt börjat ifrågasätta sådant som de facto är viktiga förklaringar till varför Sverige betraktats som ett föregångsland när det gäller folkhälsa, social sammanhållning och framtidstro. För att komma ur sin kris måste socialdemokratin definiera sitt eget uppdrag – och sluta låta borgerligheten göra det åt sig.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons