Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Tror M att det hjälper att skrika som Trump?

+
Läs senare
/
Ledare

Unga män som försöker imponera på kompisarna genom att kalla tjejer för "hora" är beklagligt nog inte så ovanligt. I går var det dock en etablerad moderatpolitiker vid namn Delmon Haffo som bar sig åt som en tonåring med starkt självhävdelsebehov. Den han kallade "hora" i en testsändning som gick ut på nätet var socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). En timme senare fick han sparken.

Frågan är hur ovanlig situationen var. Att döma av gapflabben från Haffos arbetskamrater verkar jargongen på Moderaternas partikansli ha ganska mycket killarnas omklädningsrum över sig.

I själva verket kanske det enda unika med händelsen var att den filmades och lades ut på nätet? Sådant som annars sker i slutna rum blev plötsligt offentligt. Hade Delmon Haffo fått sparken om hans testsändning inte hade sänts ut på riktigt?

Det får vi aldrig veta.

Det mest oroande med det som hände är misstanken om att det kan vara resultatet av en medveten strategi. Inte en strategi som går ut på att offentligt förolämpa ministrar, men att höja tonläget ett snäpp i sociala medier.

Bli lite råare, lite mindre försiktig, mindre politiskt korrekt och mindre ängslig för konsekvenserna ifall det som sägs inte råkar stämma med verkligheten, eller sårar någon, eller triggar en och annan näthatare.

Är det så Moderaternas strateger har resonerat? Vi kanske tappar några trogna, men vinner desto fler från den växande grupp som hatar etablissemanget i största allmänhet.

Har de kanske låtit sig inspireras av Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet? En av erfarenheterna därifrån var ju att det inte spelade någon roll om Trump strödde lögner eller kvinnofientliga och rasistiska uttalanden omkring sig. Tvärtom verkar det ha ökat hans popularitet.

Sverigedemokraterna har ju också visat att järnrörshot och nazistanekdoter inte påverkar väljaropinionen synbart. I varje fall inte negativt.

Misstanken att Moderaterna har ändrat kommunikationsstrategi stärks av ett Facebook-inlägg från partiets kommunikationschef Per Nilsson:

"666 dagar kvar till valet. Backa aldrig och låt inte vänstern diktera villkoren för debatten. Nu tar vi helg och på måndag kör vi ännu hårdare!”

Uppmaningen pryddes av en bild på Per Nilsson med texten ”When they go low, we kick them in the balls”. En variant av ­Michelle Obamas sätt att bemöta en låg debattnivå: ”When they go low, we go high”.

Debattklimatet på Facebook och Twitter har länge liknat en match mellan två skräniga hejarklackar. När motståndarlaget gör något provocerande ställer sig klacken upp och skriker ut sitt missnöje. När en medspelare gör en ful tackling är alla tysta.

I grunden är det inget nytt. Folk har alltid samlats och klagat i grupp, från vänster till höger. Politikerföraktet är heller inget nytt fenomen. Palmehatet var utbrett.

Det nya är att många fler i dag kan samlas i mycket större grupper via sociala medier. Effekten blir ännu större av att Facebooks algoritmer filtrerar våra kontakter så att vi till sist bara behöver umgås med likasinnade.

Ett slutet rum där alla tycker och tänker likadant. Där man kan säga precis vad som helst utan att bli ifrågasatt.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons