Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Strejken som skakade Sverige

+
Läs senare
/
Ledare

Ett länge upplagrat missnöje med ohälsosam miljö och pressade arbetsvillkor låg bakom den strejk som i dessa decemberdagar för fyrtio år sen och i nästan två månader lamslog allt arbete vid LKAB:s gruvor i Malmfälten.

 Men strejken var också en revolt mot det egna facket, mot de centrala löneförhandlingarna och i förlängningen – i och med att LKAB var statligt – hela det socialdemokratiska etablissemanget.

För LO och inte minst den nyvalde partiordföranden Olof Palme var denna arbetarrevolt därför en prövning på många sätt. Andra vädrade desto mer morgonluft. Inte minst de små vänstergrupperingar – som var ganska många vid den tiden – såg en chans att skära pipor i vassen.

Gruvstrejken var också en i hög grad medial företeelse – inte bara i det nystartade TV2. Från stormötena i Kiruna rungade ja- och nejropen mäktigt ut över landet och tidigare okända talesmän klev fram i rampljuset: Elof Luspa, Ture Rantatalo, Harry Isaksson …

Om en del frusna stockholmsreportrar påstods att de uppbar utlandstraktamente för att kompensera kylan och mörkret och för DN hade självaste Olof Lagercrantz, en av tidningens chefredaktörer, skickat ut sig själv som rapportör.

Alla var dock inte lika inkännande som han. Dåtidens mest fruktade skjutjärnsintervjuare Åke Ortmark och Herbert Söderström försökte ta ett skamgrepp på Ture Rantatalo sen de snokat upp att han gått på partiskola i Moskva, men det hade de inte mycket för.

Nagla fast den sympatiske Rantatalo som lömsk sovjetagent var ett dödfött företag. Han hade tittarna på sin sida, precis som gruvarbetarna överhuvudtaget hade opinionens stöd.

Vad gruvstrejken gav är fortfarande ett omdiskuterat ämne. Månadslön i stället för ackord brukar räknas som den största vinsten, men den bidrog också till att påskynda sjuttiotalets nya arbetslagstiftning.

En annan effekt var att den avslöjade ett falskt samförstånd som länge legat över svensk arbetsmarknad och visade att klassamhället alltjämt var en realitet.

Gruvstrejken var en unik kollektiv viljeyttring i det svenska folkhemmet, utanför och på tvärs med det etablerade regelsystemet.

Många tror att det var kårhusockupationen våren 1968 som fick den svenska modellen att skaka. Men jämfört med gruvarbetarnas revolt året efter var den knappt en krusning på ytan.

Att strejken stärkte arbetarnas självkänsla, gjorde facket mindre däst och radikaliserade samhällsklimatet är det ingen tvekan om.

Det är kanske något liknande som skulle behövas i dag också, fyrtio år senare.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons