Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Problemen började inte 2006

+
Läs senare
Ledare

Socialdemokraterna har i dag en unik chans – en chans som kanske bara uppstår efter ett riktigt katastrofval – att verkligen pröva och utvärdera sitt ansvar för de senaste decenniernas samhällsutveckling. Valförlusten öppnar en möjlighet att för en stund kan lägga enskilda skattesatser och betygssteg åt sidan, och i stället prata om de riktigt stora frågorna. Som samhällets organisering. Vem som ska sköta vad. Förhållandet mellan medborgare och stat. Förhållandet mellan medborgare och marknad.

Sveriges problem började inte hösten 2006. Som alla vet så är det socialdemokratin som har dominerat svensk inrikespolitik de senaste 20 åren.

När elmarknaden avreglerades 1996 var Fredrik Reinfeldt en utfryst riksdagspolitiker med lite mer hår på huvudet.

Ungefär samtidigt som det fria skolvalet infördes och avregleringarna av järnvägen påbörjades blev samme Fredrik ordförande för det moderata ungdomsförbundets Täbyavdelning, kanske hade han börjat fundera på grunddragen i sin numera famösa bok, ”Det sovande folket”. Men mer än så var det inte.

Faktum är att när Socialdemokraterna i dag rasar mot de allt sämre resultaten i skolan, de nyckfulla och höga elpriserna eller haverierna på järnvägen, så kritiserar man i någon mening sig själv. För de nyliberala inbrytningarna inleddes som sagt inte 2006 utan har införts stegvis under 25 års tid. Oavsett färg på regeringen har mycket handlat om att lägga över ansvaret för sådant som tidigare betraktades som kollektiva nyttigheter på marknaden. Resultatet som exempelvis i fallen med skolan och järnvägen har varit rätt så förödande.

Jag tror att den här insikten är en viktig utgångspunkt för den omprövning som ligger framför socialdemokratin. För att åter bli ett intressant alternativ – ett viktigt alternativ – måste man vara ärlig med att dagens brister inte bara kan förklaras med fyra år av borgerligt styre, utan faktiskt är något som också socialdemokratin bär ansvar för.

Järnvägen, skolan, elmarknaden – detta är verkliga problem. Det är inga skrivbordsprodukter. Elräkningen är den utgift som mest oroar hushållen. Tågen går inte som de ska, folk kommer inte fram till jobbet. Resultaten i skolan sjunker, svenska barn placerar sig allt sämre i relation till barn från andra jämförbara länder.

Vad säger då folk när dessa problem kommer på tal? Min erfarenhet är inte att man är upprörd över att järnvägen eller skolan är för lite avreglerad eller att marknadskrafterna har fått ett för litet spelrum. Vad man hör det är snarare en undran: Varför finns det inget parti som säger ifrån, som går i opposition mot sakernas tillstånd? Var är socialdemokratin? Varför påminner inte längre Socialdemokraterna om … Socialdemokraterna?

Texten är ett utdrag från ett längre anförande som hölls i samband med ett idéseminarium som Socialdemokraterna i Jämtland arrangerade i lördags.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons