Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Otrygga arbetsvillkor göder tystnadskultur

/
  • 653 sångerskor vittnar om en utbredd tystnadskultur inom svensk opera- och konsertmiljö.

Annons

Det manliga geniet. Mediemännen. Folkkära profiler.

Personerna som har hängts ut under Metoo-vågen av vittnesmål om sexuella trakasserier har framför allt skakat om medie- och kultursfären.

Förra veckan gick 456 kvinnliga skådespelare ut i uppropet "Tystnad tagning" och satte ner foten mot de många sexuella övergreppen inom branschen. De som sker både inför öppen ridå och i slutna rum.

Ändå kommer det som en chock för de ytterst ansvariga för våra kulturinstitutioner.

Det är oerhört talande. Och inte särskilt förvånande.

Kvinnorna som skrivit under uppropet vittnar om en tystnadskultur och ett hyllande av "det manliga geniet" som orsak till att så många övergrepp fått passera genom åren.

Naturligtvis bottnar problematiken med sexuella övergrepp i ojämställdhet, makt och skeva könsroller. Dessa frågor måste diskuteras om och om igen till dess att nolltoleransen är ett faktum.

Men, det finns också ett annat element som varit avgörande för den utbredda tystnadskulturen: de otrygga arbetsvillkoren.

I början av veckan gick även svenska sångerskor ut med upproret "Vi sjunger ut". Där beskriver 653 kvinnliga sångare en bransch präglad av sexism och trakasserier, men också hur branschens otrygga arbetsmarknad leder till en rädsla för att anmäla förövare.

De skriver: "Vi som blivit utsatta är rädda för att tala öppet om det vi varit med om. De flesta av oss är frilansare och lever med en ständig oro över att inte få fler jobb. När man är utbytbar har man inte råd att vara besvärlig. Men nu tar vi risken tillsammans."

En arbetsplats kan ha riktigt genomarbetade jämställdhetspolicys. Men om den som har utsatts för sexuella trakasserier är rädd för att förlora jobbet eller få rykte om sig att vara "svår att arbeta med", och därmed äventyra framtida jobbförfrågningar, kommer hen med största sannolikhet att välja tystnaden.

Det är en lyx att kunna ryta ifrån och samtidigt känna sig trygg med att inte förlora jobbet.

I slutändan handlar sexuella trakasserier på jobbet om makt och pengar.

Men det är inte bara medie- och kulturbranschen som det utbredda problemet med sexuella övergrepp håller sig till. Den gemensamma nämnaren är att det är branscher som till stor del bygger på frilanskontrakt och otrygga arbetsvillkor.

Alla arbetsplatser och branscher, särskilt de med otrygga arbetsvillkor, bör ta sig en rejäl funderare över vad de kan göra för att förhindra övergrepp och undvika att en tystnadskultur stoppar medarbetare från att anmäla övergrepp och trakasserier.

Patriarkatets vägg börjar krackelera. Metoo började som en liten spricka som nu bara växer sig större och större. Förgrenar sig.

Fler berättelser och vittnesmål som det inte går att blunda för leder förhoppningsvis till att kunskapen bland arbetsgivare ökar. Och att de som tidigare trott att de kunnat komma undan med vad som helst faktiskt får sin världsbild och självbild rejält omskakad.

Framtiden är jämställd. Det borde ligga i varje arbetsgivares intresse att stå på rätt sida av historien varenda gång ett misstänkt övergrepp seglar upp till ytan. Eller viskas fram, för att vara mer realistisk.

Jämställdheten och trygga arbetsvillkor måste gå hand i hand om vi ska kunna skapa en arbetsmarknad där sexuella trakasserier på jobbet är ett minne blott.

Annons
Annons
Annons