Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om uppbrottets mästare, en vacker regel och livet i frysboxen

/

Med Nobelpriset följer en check på tio miljoner kronor, eller om man så vill 132 miljoner isländska kronor (enligt torsdag eftermiddags valutakurs). Mycket pengar och mycket prestige.

Annons
Men det är inte bara vinnarna som kan casha in en långsemester, särskilt litteraturpriset har en väldig kommersiell sprängkraft.
Att ha vinnarens böcker i butikslagret är ungefär lika lyckat som att ha stekbordet varmt när bussen med hungriga ishockeyspelare stannar utanför grillen.
Jag går till bokhandeln och konstaterar att ett Nobelpris till Leif GW Persson eller Stieg Larsson hade gett ett snabbt klirr i kassan. Joyce Carol Oates hade också höjt omsättningen.
Att bokhyllorna var tomma på den franske novellisten Jean-Marie Gustave Le Clézio är väl kanske inte så konstigt. Omnämnd i förhandsdiskussionerna, men knappast en kioskvältare.
För Akademins ständige sekreterare Horace Engdahl är valet av Le Clézio naturligtvis inget konstigt, karln är ju trots allt "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare". En för övrigt ganska schyst formulering att trycka på visitkortet. Själv tillhör jag dem som sällan har någon tidigare erfarenhet av litteraturvinnarna. Men ofta har jag blivit positivt överraskad när jag prövat författarna: Orhan Pamuks "Snö" är en riktig höjdare och J M Coetzees mjuka och fina penna är ju helt otrolig.
LT berättade i går att en enhetschef i Bergs kommun bjudit med sig tre familjemedlemmar på utbildning och skickat räkningen till kommunen. Knappt 2 000 kronor landade notan på.
Få saker irriterar folk som slarv med skattemedel. Men från Berg kommer nu mer oklarheter. I dag avslöjar tidningen att en förtroendevald politiker fakturerat ett kommunalt bolag drygt 12 000 kronor för ett konsultarbete som i själva verket var ett vanligt uppdrag inom ramen för etablerade ersättningsmodeller. Politikern debiterade 9 000 kronor mer än gällande taxa.
Girigheten, den naiva och kortsynta, hemsöker återigen Bergs kommun.
Tack vare offentlighetsprincipen har mycket mygel kommit till allmänhetens kännedom. Kunde fler politiker inse denna vackra lilla regels möjligheter till granskning skulle fifflen minska avsevärt. Eller skojarna skulle i alla fall bli bättre på att dölja sina skojerier.
Nu är det klart att sossarna och miljöpartiet går vidare utan vänsterpartiet. Siktet är en rödgrön regeringsbildning efter 2010. Jag tror inte att det sista ordet är sagt i den här frågan. Att s och mp skulle vinna egen majoritet är en något fåfäng tanke. Vänsterpartiet kommer att behövas, men Lars Ohly har gjort att klart att den här gången tänker han inte agera snäll knähund; i ett skarpt läge säger han sig vara beredd att fälla en rödgrön regering. Förlorarna på ett rödgrönt samarbete är inte vänstern, nu kan de marknadsföra sin radikala profil vilket rent av kan stärka partiets parlamentariska underlag efter nästa val.
Regeringens misshandel av trygghetssystemen tillsammans med de senaste veckornas massvarsel har höjt efterfrågan på en kraftfull vänsterpolitik.
Jag tror däremot att Mona Sahlin kommer att få en tuff uppgift att förklara för sina medlemmar varför hon placerat vänsterpartisterna i frysboxen.
Kalle Olsson
kalle.olsson@ltz.se

Mer läsning

Annons