Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obama kan inte ignoreras

/

Annons
Vilka chanser skulle en svart man eller kvinna med rötter i Kenya ha att bli statsminister? Vi föreställer oss vara ett tolerant folk, men tittar man runt bland statsapparatens främsta poster är det, för att travestera, Arne Hegerfors, väldigt ljust på den svenska bänken. De vita medelålders männen dominerar, och uppstickarna är inte svarta utan snarare kvinnor.
På ett sätt är den förväntade segern för Barack Obama därför något remarkabelt, inte bara för USA utan för hela västvärlden.
Visst, Hillary Clinton hade också om hon nått ända till Vita huset blivit historisk. Men Clintons senare politiska karriär är, utan att förringa hennes insatser, starkt kopplad till hennes roll som presidenthustru.
Det var som första dam som Hillary blev känd för den breda allmänheten, vilket naturligtvis ska ses som typiskt: en kvinna blir subjekt först i relation till sin man.
Barack Obama är färgad, men han delar inte samma tuffa bakgrund som många av sina färgade landsmän. Segregation, utanförskap och diskriminering är vardag för stora delar av den svarta befolkningen. Var femtonde manlig svart amerikan sitter i fängelse och 13 procent saknar rösträtt på grund av tidigare brott.
Barack Obama växte upp i ett medelklasshem, hans cv, med bland annat juristexamen vid Harvad, är en ouppnåelig dröm för många svarta amerikaner.
Obama är en exceptionell politisk talang, för fyra år sedan vann han med över 70 procent av rösterna delstaten Illinois plats i senaten. Hans förmåga att entusiasmera och fängsla människor är välkänd och skickar paralleller till människorättskämpen Martin Luther King.
För en svart amerikansk politiker att nå toppen synes det krävas något alldeles utöver det vanliga, vilket inte direkt alltid kan sägas gälla vita politiker, se bara på president Bush …
"Det amerikanska samhället är fortfarande i nästan minsta cell genompyrt av rasfrågan", skrev Dalademokratens chefredaktör Göran Greider häromdagen.
Ja, de djupa rasmotsättningarna finns där, den stora svarta underklassen i jättestädernas innerområden hamnar långt ner på den socioekonomiska stegen.
Men samtidigt får man inte glömma bort det andra USA: det land som välkomnat en aldrig sinande ström av immigranter, bland andra Barack Obamas pappa.
I någon mening påminner fenomenet Obama om det amerikanska janusansiktet: mångfalden går sida vid sida med enfalden. Du kan lyckas även som svart, men då krävs som sagt något alldeles utöver det vanliga. Barack Obama kan inte ignoreras.
foto: scanpix
Annons
Annons