Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Nej, det ska inte göra så ont att vara kvinna

+
Läs senare
/
  • Som kvinnor förväntas vi bita ihop och stå ut med smärta. Det hör till med hela kvinnogrejen.
Ledare

Det finns säkert inte en enda tjej som inte nån gång i livet fått höra ”det är för att han är kär i dej” av en vuxen som ursäkt för att en kille i klassen kastat grus eller knuffats eller ropat fula ord.

”Räkna med att kärlek gör ont, tjejer”, är vad kvinnor får lära sig tidigt. Fysiskt ont till och med. Slag på skolgården förklaras som omogna ömhetsbevis. Vi får i tonåren höra att första gången "ska” göra ont och köper det som en naturlig initieringsrit. Kvinnor som misshandlas i hemmet får dela ansvaret med förövaren, hon skulle ju kunna lämna honom.

Googlar man på ”förlossning smärta” blir första träffen Vårdguiden som kort förklarar att ”smärtan är en naturlig del av födandet”.

Nej alltså, fysisk smärta är kroppens sätt att säga ”sluta upp med vad du håller på med, du håller på att gå sönder”. Det är för att vad som händer INTE är naturligt som det gör ont.

Man kan ju fråga sig hur smärtlindringen vid förlossning sett ut om ambitionen varit att just lindra smärtan. Eller om vården tagit förlossningsskador som drabbar ofattbart många kvinnor, på större allvar. Man kan också fråga sig hur många kvinnor som väljer kejsarsnitt, en mycket farligare förlossningsmetod för både barnet och mamman, bara för att rädslan för smärtan blir för stark.

Att vara kvinna är att behöva räkna med smärta. Men det borde så klart inte vara så.

Det är så absurt. För när vi hör om vissa avskyvärda traditioner där kvinnan redan som litet barn omskärs, slaktas i underlivet, för att inte kunna få någon njutning av sex – ja då reagerar vi nästan aggressivt fysiskt. Men sen faller vi tillbaka in i grundpremissen igen: smärtan hör trots allt till kvinnopaketet.

Endometrios. Du har kanske hört ordet men hör du inte till de drabbade vet du nog inte riktigt vad det är.

I samband med menstruation läcker en del av blodet ut i bäckenhålan och kan orsaka celler från livmoderslemhinnan att växa tumörartat på olika organ. Effekten blir ofta kronisk smärta och leder ibland till så svåra interna skador att kirurgi krävs.

Låter det hemsk? Tänk dig nu att detta för en av tio kvinnor är vardag.

En smärta så svår att värktabletter inte gör någon nytta. De tvingas leva ett liv där mens betyder att tvingas stanna hemma flera dagar – för vissa flera veckor! – i månaden. Ett liv med kronisk värk i buken, där de inte ens kan gå på toa utan djup smärta, där sex blir en plåga.

En av tio kvinnor i fertil ålder! Det finns närmare fem miljoner kvinnor i landet och en halv miljon av dem lever med, har levt eller kommer att få leva med detta. Det uppskattas att 100 000 kvinnor i dag har så allvarliga besvär att de behöver hjälp av vården.

Hur kan resten av oss, män som kvinnor, inte veta mer?

Svaret verkar plågsamt enkelt: som kvinnor uppmanas vi bita ihop. Det hör till med hela kvinnogrejen. Därför är inte heller vården pigg på att hjälpa till. Smärtan syns ju inte. Det handlar ju om unga, i övrigt friska, kvinnor.

Matts Olovsson, professor och överläkare vid Endometrioscentrum i Uppsala, förklarar det så här i en intervju SVT för en tid sedan:

– Man normaliserar att det gör ont att vara kvinna. Kvinnor får höra det av sin mamma och mormor och av vården att mensvärk gör ont. Men som kvinna ska man inte behöva ha så ont vid mens att man ligger i fosterställning och inte kan kliva upp trots att man får starka smärtstillande eller ha ont vid samlag. Det måste sluta normaliseras.

Helt rätt. Det ska inte göra ont att vara kvinna. Gör det ont är det FEL! Är det fel måste vi göra något. Hur kan nån ens komma på att ifrågasätta det?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons