Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalismen är Balkans gift

Annons

AP Photo/Amel Emric.

Rättssalen i Haag blev den sista teaterscenen för den dömda krigsförbrytaren och tidigare film- och teaterregissören, Slobodan Praljak.

"Domare, Slobodan Praljak är inte en krigsbrottsling. Jag avvisar, med förakt, din dom" skrek den 72-årige mannen i rättssalen innan han svepte sin flaska med cyanid.

Domaren beordrade att gardinerna skulle dras för i rättssalen samtidigt som nyheten spreds som en löpeld. Ett par timmar senare poppade pushnotiser upp på telefoner världen över och meddelade att Praljak var död.

En välregisserad, teatralisk död inför en världspublik.

Praljak ville signalera att han hellre drack dödligt gift än att sitta av ett straff för krigsbrott.

Men det är inte flaskan med gift i den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien, ICTY, som är det centrala i dramat. Praljaks självmord visar snarare hur nationalismens gift fortfarande har stora delar av Balkan i ett fast grepp.

Giftincidenten är troligtvis den sista nyhet vi hör från ICTY som stänger vid årsskiftet. När domaren drog för gardinerna gick ridån ner i dubbel bemärkelse.

Under 25 år har domstolen utrett 161 krigsbrott från Balkankrigen och försökt skapa någon form av rättvisa till krigets många offer. Med upprättelse kommer försoning, resonerade FN när de initierade ICTY.

Men försoningen är fortfarande långt borta, möjligen ännu längre bort idag än direkt efter krigsåren.

Senast för några dagar sedan dömdes den ökände krigsförbrytaren, "Bosniens slaktare" Ratko Mladić, till livstids fängelse. Liksom Praljak och Slobodan Milosevic har Mladić spelat en nyckelroll i de många fasansfulla krigsbrott som begicks under krigsåren på Balkan.

Många jublar över domarna.

Men domarna i Haag används även för att underblåsa nationalistiska strömningar. Regerande politiker är nöjda med en hård dom mot ett annat lands krigsförbrytare, men förnekar och avsäger sig ansvar när det egna landets befälhavare och "nationalhjältar" från krigsåren ställs till svars.

För många kroater har Slobodan Praljak alltid varit en hjälte. När nyheten om att han begått självmord i rättssalen kom hyllades han öppet bland kroatiska politiker för sin heroiska handling.

Men den enes hjälte är den andres krigsförbrytare.

Det går inte att förstå sig på den politiska utvecklingen på Balkan utan att se hur förnekelse och ett strategiskt iklädande av offerrollen samspelar med en nationalistisk agenda.

Förnekelse när det passar berättelsen om det egna folkets kamp för överlevnad.

Offerroll när det gynnar den nationalistiska berättelsen om det egna folkets lidande.

Just därför har domarna i krigsförbrytartribunalen i Haag varit så viktiga. Ingen av dem som har dömts i Haag skulle ha ställts inför rätta och dömts av sitt eget rättsväsende.

Politikers ohämmade flirtande med krigsårens nationalhjältar och ständiga påfyllnad av bränsle på offerbrasan är en enkel väg att gå för att skapa röstboskap. Nationalismen är både billig och lättillgänglig för den som vill ta sig framåt på dess, till synes, eviga våg i Serbien, Bosnien, Kroatien, Makedonien och Kosovo.

Oviljan att göra upp med det förflutna hindrar en demokratisk utveckling i en region som är i skriande behov av framtidstro.

Slobodan Praljak var det sista fallet för ICTY. Han dömdes till 20 års fängelse. Det i sig visar på ICTY:s framgång. Men hans sista ord summerar väl den långa väg de gamla krigsländerna på Balkan fortfarande har att gå.

Annons
Annons
Annons