Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

MP borde tacka borgerligheten

+
Läs senare
/
Ledare

Sommaren 2006 deklarerade Fredrik Reinfeldt att miljön inte är en ”prioriterad fråga för Moderaterna”.

Det var garanterat den sista valrörelsen som en partiledare med statsministerambitioner ostraffat tillåts fälla ett sådant arrogant uttalande.

De senaste åren har medvetenheten kring klimatförändringarnas hot mot det mänskliga livet tvingat partierna, särskilt på den borgerliga kanten, att snabbt mejsla ut något som åtminstone ska likna en klimatprofil. Snabbt har det gått och trovärdigt är det inte (det är ju mest kärnkraft som gäller). Därför fick inte heller Moderaterna någon skjuts i opinionen trots att Reinfeldt under det svenska EU-ordförandeskapet uppträtt som nyfrälst klimataktivist.

Miljöpartiet däremot är sedan länge förknippat med det globala miljöhotet och nu ser vi också hur de gröna kan skörda frukterna av sitt engagemang. Partiet går som tåget i opinionen, i Statistiska centralbyråns (Scb) senaste mätning fick man 8,4 procent och det låter kanske inte så mycket, men jämfört med valresultatet (5,2) är det en påtaglig ökning.

flera förklaringar ligger bakom MP:s opinionsryck. Det har bland annat talats om en Wetterstrand-effekt. Maria Wetterstrand är språkröret som tycks gå hem i de flesta läger. Politiker beskylls ofta för att vara luddiga och sväva på målet, men av Wetterstrand kan man oftast räkna med raka och entydiga svar. Dessutom är hon inte lika ideologiskt ”besudlad” som övriga partiledare; hennes namn skickar inte tanken till polariserande skattefrågor och statliga utförsäljningar.

Trots att Miljöpartiet numera är en koalitionspartner i en framtida rödgrön regering surfar partiet ganska bekymmerslöst på de ideologiska vågtopparna. För friskolors vinstuttag och flera av regeringens skattesänkningar, mot försämringarna i sjukförsäkringen och Sveriges engagemang i Afghanistan. Man är lite antingen eller, alltså som folk i gemen. Det gör det också möjligt att vinna stöd bland borgerliga mittenväljare – särskilt efter att Centern accepterat att förlänga den inhemska kärnkraftsproduktionen med ytterligare 60 år. Nu finns inget borgerligt parti med en progressiv klimatagenda. Miljöminister Andreas Carlgren låter som en entusiastisk industriledare när han presenterar planerna på ett gigantiskt motorvägsbygge runt Stockholm. Notabelt är att Miljöpartiets ökning i Scb:s senaste mätning är ungefär ekvivalent med Centerns tapp: tre procent.

Miljöpartiets tid är nu. Maria Wetterstrand kan ta åt sig en del av äran, men hon får inte glömma att skicka Maud Olofsson ett tackkort.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons