Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Littorin, Schyman och några korta snabba

+
Läs senare
/
Ledare

Varför avgick arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, egentligen? Vad vet Aftonbladet som de inte berättar?

I stort uppslagna artiklar antyds att den verkliga orsaken till avhoppet är att tidningen kommit över uppgifter som visar att ex-ministern begått ett brott för fyra år sedan. Påståendet står i bjärt kontrast till Littorins eget anförda motiv, att det skulle handla om ett omänskligt mediedrev i samband med en pågående vårdnadstvist. Bland journalisterna i presscentret i Almedalen surrar det av rykten. "Har du hört något nytt om Littorin?"


Är Aftonbladets uppgifter riktiga och av den dignitet man påstår är det en praktskandal som skulle få tidigare licensskolkande ministrar att framstå som rena söndagsskolebarnen. Är det ett falsarium är det bara en mänsklig tragedi och ett pressetiskt haveri.



Onsdagen var ingen bra dag för Maud Olofsson. Först stal Littorin showen, sedan berättade riksdagsledamoten Solveig Ternström att hon lämnar Centerpartiet och ansluter sig till de rödgröna på grund av partiets omsvängning i synen på kärnkraft. När Olofsson sedan skulle tala stod en mindre armé SSU:are och välkomnade åhörarna med plakat med stora hjärtan runt Solveig Ternströms namn.



Politikerveckan i Visby handlar om att synas och det gjorde verkligen Gudrun Schyman (FI). Hon eldade upp 100 000 kronor. Jag har lite svårt att förstå den moraliska indignationen över FI-ledarens tilltag. Debatten påminner om de skenheliga inkvisitorernas återkomst. Samma politiker och ledarskribenter som förfasas över Schymans sedelgrillning ser inga problem med att låta sig bli bjudna på sprit och snittar av pr-firmorna, evenemang som säkert också kostar 100 000 (per kväll?).


Som jag påpekade i onsdagens krönika satte Gudrun Schyman, möjligen omedvetet, fingret på ett demokratiskt problem. Vem har råd att väcka uppmärksamhet? Är det 100 000 som krävs för att nå ut med ett budskap under en politikervecka? Nej, det är det faktiskt inte. Utanför min tillfälliga arbetsplats stod häromdagen en man lutad mot en lyktstolpe och höll upp en skylt. På den fasttejpade pappskivan stod det: "Vi deltidssjuka är också en resurs i samhället".



Sämst i Almedalen? Fredrik Reinfeldt brukar beskrivas som lugn, trygg och metodisk. Under sitt tal var statsministern som förbytt; på scenen stod en kolerisk, överlägsen och dryg politiker. En politiker med attitydproblem.



Bäst i Almedalen? Inför Mona Sahlins tal satsade jag på att komma så långt in i publikhavet som möjligt. Jag ville känna om det var någon stämning. Kombinationen starkt framträdande och en månghövdad och entusiastisk publik var verkligen en häftig upplevelse. När Mona Sahlin berättade att a-kasseavgiften ska sänkas till 80 kronor i framtiden (i dag betalar en restauranganställd 440) spred sig gåshuden över benen. 80 kronor – så enkelt, konkret och ideologiskt kan skiljelinjen i svensk politik formuleras.


Vinner de rödgröna valet har Sahlins framträdande potential att bli en klassiker.



I går var det Kristdemokraternas dag i Almedalen och med det sagt lämnar vi rapporteringen om KD och går över till vädret. Med temperaturer runt 25 grader gäller det att tänka på vätskebalansen. Tidigare år har det varit liktydigt med rosévin och pilsner från tidiga dagen. Kollegor med längre erfarenhet av politikerveckan säger att alkoholprocenten gått ner på senare år. Eller så är det bara Folkhälsoinstitutets generaldirektör Sarah Wamalas närvaro i Visby som fått folk att senarelägga första glaset ...

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons