Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Staare 2018 – Hundra års samisk kamp är inte över

Annons
Idag inleds festivalveckan Staare 2018. Bilden från samiska landsmötet i Östersund 1918. Foto: Föreningen Gamla Östersund.

Under den här veckan kommer den samiska kulturen och politiken att sätta sin prägel på Östersund på ett sätt som sällan tidigare. Närmast till hands ligger jämförelsen med motsvarande tidpunkt år 1918, då över 200 landsmötesdeltagare besökte staden och radade upp sig framför rådhuset för fotografering. Det var en stor händelse för Östersund och den samepolitiska rörelsen.

Politiskt ses landsmötet 1918 som en milstolpe i samernas kamp för sina rättigheter. De sakfrågor som främst behandlades gällde renbeteslagstiftning, utbildning och organisationsfrågor.

Över dagordningen svävade hela tiden det patriarkala samhällets nedvärderande syn på samer som en lägre stående ras, sammanfattad i det som brukar kallas ”lapp-skall-vara-lapp”-ideologin. Synsättet innebar bland annat att samer inte borde tillåtas bo i hus, att de inte dög till att bedriva jordbruk och att de inte behövde samma skolutbildning som andra svenskar.

Landsmötet sågs till att börja med som en framgång. Regeringen tillsatte en lappkommitté för att se över samepolitiken, samerna själva bildade Lapparnas Centralförbund och Samefolkets Egen Tidning började komma ut samma år. Den kommer för övrigt fortfarande ut under namnet Samefolket.

Men där tog det stopp. Snart började motgångarna igen. Centralförbundet sprack och regeringspolitiken gick tillbaka till ruta ett. Året efter, 1919, inleddes till exempel de omfattande tvångsförflyttningar som ställde till stora problem i hela renskötselområdet.

 I avhandlingen ”Tiden börjar på nytt” anger forskaren Patrik Lantto två förklaringar till att samerna trots landsmötets starkt symboliska kraft misslyckades med att bilda en riksorganisation: statsmakternas bristande välvilja samt för få och små sameföreningar. Till det kommer den splittring som också fanns inom den samiska rörelsen. Det krävdes ytterligare två landsmöten, 1937 och 1948, innan en samisk riksorganisation fanns på plats. SSR, Svenska Samernas Riksförbund, bildades 1950.

Den politiska och demokratiska processen var således mycket trög både inom och utom den samiska politiken.

Så vad har hänt efter 1950? Utan djupare analys går det att konstatera att det har skett en hel del. Samerna har erkänts som urfolk (1977), de har fått ett eget parlament och en myndighet, lappväsendet har avskaffats, eller i varje fall bytt namn, många kommuner har blivit samiska förvaltningskommuner, nya samiska organisationer har bildats, det finns språk- och informationscentrum och samerna har folkrättsligt stöd av FN och Europarådet.

 Till allt detta kommer att samisk kultur har ett mycket högt uppmärksamhetsvärde. Filmen Sameblod har utöver internationella erkännanden fått fyra svenska guldbaggar i samband med filmgalan nyligen. En musiker som Sofia Jannok, en konstnär som Tomas Colbengtson och en författare som Ann-Helén Laestadius bidrar till att skapa stort intresse för samisk kultur, liksom mathantverkare, slöjdare och en rad andra konstnärliga kreatörer.

Men ändå. Intrången fortgår, markerna krymper och striden fortsätter i rättssalar (Girjas) och i vardagen. Numera är det inte bara gruvor, vindkraftverk, vattenexploateringar, skogsbruk och vägbyggen som skapar sår i de traditionella samiska markerna, det är närmast genant att jubileets värdkommun Östersund framhärdar i att bygga jättelika serverhallar mitt i samebyn Jovnevaeries vinterbetesområde.

 1918 års kamp för demokrati och rättvisa skedde mot en mur av fördomar och nedsättande omdömen om samerna som ett underlägset folkslag. Det motståndet borde dagens samer inte behöva möta, men tyvärr florerar även i dag uttryck och uppfattningar som för tankarna till det rasbiologiska mörker som präglade årtiondena runt förrförra sekelskiftet. Det framgår inte minst av  den tankeväckande utställningen ”Vad ska bort – främlingsfientlighet, rasism eller kolonialism”, som under jubileumsveckan kommer att visas på Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum.

Låt därför Staare2018 bli en mäktig manifestation för kunskap och upplysning, både när det gäller sakpolitik och attityder, men framför allt en jubileumsvecka präglad av glädje och stolthet över den samiska kultur som betyder mycket för hela det svenska samhället.

Birger Ekerlid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mer läsning

Annons