Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

"Just nu kan du inte nå den önskade byn..."

+
Läs senare
/
Ledare

På papperet finns det få ställen i Sverige som inte går att ringa från. Enligt telefonbolagens täckningskartor ska mobilen fungera nästan överallt. Ändå knastrar det och bryts eller låter "Just nu kan du inte nå det önskade numret..." i många mobiler i glesbygden.

Det hindrar inte regeringen från att slå sig för bröstet. Beslutet att frigöra 700 MHz-bandet för mobiltelefoni bidrar till att "sätta Sverige på kartan som en ledande telekomnation", skriver it-minister Anna-Karin Hatt (C) i en debattartikel i DN.

Jag tillåter mig att tvivla. Problemet med dålig täckning på landsbygden är inte löst med ett nytt sändningsutrymme i etern. Man måste ställa krav på telebolagen att bygga ut näten också. Även om Sverige skulle hamna högt på någon OECD-lista över telekomnationer så är det en klen tröst för åldringarna i Norråker som inte kan larma hemvårdsbiträdet Lena Marie Larsson därför att hon inte har täckning i sin mobil (läs reportaget i LT 10 mars).

Det intressanta är att experterna redan i slutet av 1990-talet varnade för att det skulle bli omöjligt att få hundraprocentig täckning med mobila nät eller radionät i glesbygden. Topografin gör att det krävs orimligt många basstationer. Slutsatsen blev: vårda det fasta koppar-nätet i väntan på en utbyggnad av fibernätet.

Ändå tillåter Post- och telestyrelsen, PTS, att Telia Sonera monterar ner det fasta nätet och ersätter det med ett fast mobilnät, som inte heller verkar fungera överallt. En miljon telefonstolpar ska bort till 2015. Nedmonteringen sker med berått mod, sedan Telia medvetet låtit näten förfalla till en gräns utan återvändo.

Alla mobilnät som hittills lanserats har slagit i taket när de fått tillräckligt många användare. Det har gällt NMT, GSM, det håller på att ske med 3G och det kommer att ske med 4G. Så säger en enig expertis. I väntan på att fibernätet byggs ut borde man ha vårdat det nät som redan når i stort sett vartenda svenskt hushåll. Men nu är det för sent.

Marknadskrafterna kommer aldrig att lösa problemen med kommunikation i glesbygden. Det krävs statliga bidrag och hårda nypor. Politikerna måste ställa krav på operatörerna. Det krävs också en tillsynsmyndighet som skärper kraven på mobiltäckning när de delar ut tillstånd och inte, som PTS har gjort, tar bort krav som tidigare ställts på operatörerna. Kanske man skulle börja med att utlokalisera PTS från Valhallavägen. Det kan vara lättare att motivera sig mentalt för målet att alla ska ha tillgång till bra telefoni om man har sin arbetsplats i Norrlands inland och inte på Östermalm i Stockholm.

Anna-Karin Hatt försöker framställa det som om regeringen storsatsar för att landsbygdens invånare ska få bra kommunikationer. Men än så länge har hon inte sagt något om vilka krav som ska ställas på operatörerna. Så länge det inte är lönsamt att bygga ut telefonin i glesbygden (och det lär det aldrig bli) måste det till en politisk styrning.

Men Anna-Karin Hatt verkar inte inse problemets vidd. Så här skriver hon i sin debattartikel: "debatten om dålig mobiltäckning...är ett tydligt tecken på att allt fler förväntar sig att man ska kunna använda sin mobiltelefon...oavsett var man är".

Och visst låter väl det som en rimlig förväntan, särskilt om man bor på en ort där det inte längre finns några alternativ?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons